Det är en behaglig
sommarvärme här, men nu förutspås det mycket regn till helgen och sedan en
blötare period. På Geilo har hösten kommit, men det ser ut att bli en våt och
grå höst, så Rickard kommer att ställa i ordning hytta för vintern och resa
hit. OM - det nu inte blir ett rejält väderomslag med kalla klara dagar och
glödande röda och orange färger i fjällen. Då stannar han kvar och njuter.
Nu har jag en del jobb att
klara av, men inget som gör att jag måste jobba hela dagarna för att nå
deadline. Fyra timmar på förmiddagen räcker.
Vi får hoppas att det blir
bättre väder i England, kanalfararna startar i Middlewich på lördag.
Prognoserna ser väl inte alltför dystra ut. Det är David, Jen, Nigel, Regula
och Annemarie som kuskar runt på kanalerna den här gången. Sylvia och Andrew
(Davids syster och svåger) lämnar båten i Middlewich och tar tåget hem och
sedan får David ansvara för att båten och sällskapet tar sig till Braunston,
båtens hemmahamn.
Lotta och Dwight tänker
överge Sverige i slutet av september, nu har de jobbat utomhus och tagit bort
förvuxna buskar och förberett för att göra gräsmatta där det en gång varit
stora trädgårdsland. Ogräsland är nog mer korrekt. Jag frågade Dwight när jag
var där förra veckan hur han upplevde att vara i Sverige. Han var enbart
positiv, och det kan jag förstå. Huset ligger inte så ensligt, men man ser inga
grannar, har utsikt mot en liten sjö och hagmark med björkdungar och bortom dem
storskog. Framför allt är det så lugnt och även om dygnet har 24 timmar var man
än befinner sig, så tycker han att man hinner mera och samtidigt får tid för
ren avkoppling i Sverige. Ja, det kanske ligger något i det. Jag varvar ju ner
ordentligt när jag är uppe i Hälsingland – även om dagarna är fulla av
aktiviteter.
Jenny ringde häromdagen och
frågade om jag kollat FA Sveriges hemsida. Det hade jag inte, gör det ganska
sällan. Den stora nyheten var att det blir nya ledare i Sverige och då ringde
jag först Pierre och sedan Rickard för att få höra deras reaktioner. Pierre
hävdade att nu blir det rättning i ledet, Clive Adams är trevlig, lättsam och
samtidigt bestämd och hans fru är ”cute”. Men det finns nog också en "anledning" till varför de fått order från stora UK till lilla Sverige.. Rickard hade lite mer att säja om mrs Adams,
alla i Norge älskar henne. Pierre sade också att de är klassiska salvationister
– och stämmer det så är Sverige väl bara att gratulera. Rättning i ledet, det
är kanske det som behövs. Jenny och Bea, som båda är aktiva salvationister
säjer att det har spretat väldigt mycket de senaste åren, man har greppat efter
diverse halmstrån för att hitta en identitet och samtidigt försöka stoppa
medlemsraset.
Som vanligt så glömmer man
bort att se bakåt när man känner marken gunga under fötterna, söker desperat
efter nya vägar. Det här sista är min syn på saken, jag känner inte dem som
varit inblandade i ledarskapet.
Jag fick en ny version av
”hemåt det går” från Jenny, Det var hennes mamma som förmedlat den när hon läst
min blogg.
Hemåt det går över stock över
sten,
Snart är vi hemma hos vår
käre kapten.
Där väntar kaffepannan,
tårtan också.
O, min mage jublar när jag
tänker därpå.
