Bara elände.

Idag var det den första dagen på höstterminen för skolans personal. Vi fortsätter hela veckan och skall sedan vara väl förberedda för att möta eleverna på måndag. Jag ser fram emot det, men med reservationen att jag möter mina elever först på tisdag. Måndag är ledig dag för mig men jag tror att den, åtminstone till att börja med kommer att bli en dag när jag förbereder veckans arbete.

Jag hörde om det på morgonen och naturligtvis talade vi sedan en hel del om de organiserade bilbränderna i Göteborg. Skulle något sådant kunna hända här? Jo, det skulle det nog men inte i den skalan, här finns inga jättestora parkeringsplatser och man är mindre anonym. Det finns några små grupper som gärna tar efter sådant som händer på andra håll. När man brände bilar i Uppsala för ett par år sedan så brann två bilar som stod på en undanskymd plats. Förövarna identifierades snabbt, de var båda över femton år. Ingen här vet vilken påföljd det blev, båda två har flyttat härifrån.

Men – det finns en sak som man kan se på filmerna som publicerats på nätet. Det finns en god ordning bland en del av dem som snabbt springer från parkeringsplatsen med de brinnande bilarna, de springer faktiskt i takt. Så skulle tränade soldater göra. Vi såg på filmerna nu på förmiddagen och en av lärarna som har ett förflutet inom det militära är säker på att det är NMR eller dem närstående organisationer som är ute för att ställa till oreda inför det kommande valet. Det finns aktioner som utförts i andra länder där man ser samma beteende. Men man kan ju alltid lämna kvar några förvirrade lokala ungdomar som lockats att vara med och som polisen nu får ägna sig åt.

En hög motorvägsbro i Genua har rasat. Man befarar att det kan handlar om minst hundra döda. Jag är säker på att jag har kört över den men det var för rätt många år sedan.  Förra veckan var det en motorvägsbro vid Bologna som rasade efter en kollision mellan två lastbilar, vilken ledde till brand och explosion. För ett par år sedan rasade en motorvägsbro i närheten av Milano.

Trafiken är intensiv, någon trafikkultur finns inte (= jag först!) och mycket av den befintliga infrastrukturen är fuskbyggen. Jag har naturligtvis kört en hel del i Italien men jag undviker stora städer och om möjligt, motorvägarna. Man är väl lite mer laglydig i Schweiz men trafikintensiteten är densamma. 

Det krävs en mental omställning när jag kommer hit och skall anpassa mig efter den lugna trafikrytmen. Halka och vilt är de största farorna här. Jo, visst finns det en och annan stolle som sitter och drömmer och tror att han kör på Monzabanan. Jag blev omkörd av en sådan häromdagen. Det var på en 70-väg och han höll betydligt över 100 km/t med sin Audi. BG säjer att den heter R8 Spyder och att killen redan har blivit taget två gånger för fortkörning inne i tätbebyggt område. En gång till och han blir nog av med körkortet – men kommer han verkligen att låta bli att köra bil sedan? Vi har inte så många poliser som bevakar vägarna. Det har varit två MC-olyckor med dödlig utgång här i trakten, den ena föraren hade vanligt bilkörkort, den andre inget körkort alls.

Det kanske kan uppfattas som att jag raljerar, men det är ärligt menat – det är spännande och skrämmande att vara i Sverige just nu. Tiden fram till valen lär bli allt annat än lugn – för att inte tala om den röra som vi kanske kan få uppleva efter valet.

Sill och stjärnfall.

Det var en trevlig överraskning att Reinhold och Janne kom hit från Stockholm i fredags. Janne, som tänker flytta från Stockholm, ville kolla ljusförhållandena, eller rättare sagt om det var tillräckligt mörkt vid det hus som han funderar på att köpa. Janne är mycket intresserad av astronomi och vill bo på en plats som är fri från störande ljuskällor. Dessutom var det helgen då Perseiderna kunde visa sig, om det nu inte var alltför mycket moln.

Fredag kväll hade vi alltså sillsexa i uthuset och någon frågade varför det kallas sillsexa. Vi googlade och fick lära oss att ”sexa” är ett gammalt uttryck när det serveras något att äta som avslutning på en fest och om man då, vilket ofta hände, serverade sill och ytterligare en nubbe, så använde man uttrycket ”sillsexa”.

Nu började fredagens sammankomst klockan sju och förtäringen bestod av flera olika sillinläggningar, ägghalvor, små potatisar och nybakat bröd med smör och ost. Inga nubbar, det var folköl, alkoholfritt öl och Loka på bordet. Kvällen avslutades med kaffe och Brittatårta.

Lördag fick vi oväntad snabbvisit av Cilla och Håkan som var på väg hem till Karlstad från Umeå, en sträcka på närmare 80 mil. De hade kört Hedvig dit, hon skall börja sitt andra år på universitetet. Viktor läser på Chalmers och om allt går vägen, så blir han klar där till våren.

Nu funderar Cilla och Håkan på att överge Karlstad och flytta ner till Halland. Håkans föräldrar har flyttat från Göteborg till Falkenberg och Cillas mamma bor i Helsingör. De tycker förstås att det är ett stort steg att ta, men de menar att antingen flyttar vi nu eller när vi blir pensionärer. Och det är ju rätt många år dit. Jobb är inget problem, det är mer huvudbry med att skaffa ny bostad.

Jag funderade på vad det är som gör att man tycker att det är ett så stort steg att ta när man flyttar. Det är naturligtvis en del praktiska saker, man skall sälja sin bostad och skaffa sig en ny och så är det ju det där med att samla ihop sina tillhörigheter och packa upp dem på ett nytt ställe... Men det som är jobbigast, det är förstås att lämna vänner och en invand miljö, etablera nya kontakter, lära sig hitta och skaffa ny tandläkare.

Det är flera i Elvys vänkrets som sökt sig tillbaka hit när de blivit pensionärer. Jag har inte hört någon av dem klaga över att de bytt miljö från storstad till glesbygd. Men så är de verkligen inte isolerade utan kommer in i en etablerad gemenskap.

Idag har Reinhold och Janne varit här hos oss på middag. Det hade inte varit helt idealiskt väder att se på stjärnfallet, men molnen hade lättat ibland. De hade legat i sovsäck i var sin vilstol, Janne hade hållit sig vaken men Reinhold hade sovit ibland. De stannar några dagar till. Först på programmet står ett nytt besök vid huset i natt för att kolla ljusmiljön,, det kommer att vara molnfritt då. Sedan skall de tala med ägarna, det är ett dödsbo som äger huset. Janne blir förstås glad om köpet kan gå i lås, han tycker att han får mycket för pengarna. Så talar en stockholmare.

Regnig fredag förmiddag.

I natt har det blåst rejält och på morgonen har vi fått rejält med regn, men det ser ut att bli mindre av den varan på eftermiddagen. Väderdamen på tv menade att nu var extremvärmen över -  vilket man tacksamt tog emot - men tillade sedan att den kan komma tillbaka i slutet av nästa vecka.

Det skall bli intressant att se om extremvädret påverkar riksdagsvalet. Tillväxt och ekonomisk framgång betyder lite om klimatet förändras radikalt. En som satsar friskt på det som vi andra känner oss oroliga för, är en man som tänker starta vinodling i stor skala i Hälsingland. ”Château Horga” hade han tänkt sig – men vinodlingen skulle vara en bra bit från Horgaberget. Känner ni igen namnet Horga, så var det på det berget som den makabra Horgadansen slutade med att de utmattade dansarna föll döda ner och deras benknotor fortsatte att dansa.

Betydligt stillsammare, men säkert trevligt, lär det bli i uthuset ikväll. Det blir sillsexa. Nej, det blir inga nubbar till sillen, det starkaste blir nog folköl men stämningen brukar det inte vara något fel på.

Klart med jobb!

Nu är det klart, jag får vikariatet som lärare i engelska på högstadiet. Rektor ringde nu på morgonen och meddelade det. Det är ett bra schema, jag har lediga måndagar och det är en ganska jämn fördelning av tiden de övriga fyra dagarna, jobbet är ju på deltid. Nu skall jag vara med på uppstarten för lärarna tisdag-fredag nästa vecka. Det verkade inte vara något problem med att jag skall vara borta vecka 36, det finns en pensionerad lärare som kan ställa upp.

Idag kommer det att bli riktigt varmt, det är redan +25 och blå himmel. Nästa vecka ser det ut att bli mer normalt sommarväder. Men man kan aldrig veta.

Klimat och mat

Ser man på tv och läser tidningarna, får man en dyster bild av vår framtid. Vi har en halv grad kvar, sedan går det inte att stoppa mardrömsscenariot.  Det skulle inträffa när jordens medeltemperatur stigit med två grader, men nu har vi passerat en grad och när den halva graden är nådd, så destabiliseras jetströmmarna, Arktis värms upp, isen smälter och havsytan stiger. Högtryck och lågtryck får helt andra mönster d v s torka och översvämningar kommer att bli betydligt mer dramatiska händelser än nu. En stekhet sommar kan följas av en iskall, lång vinter – och då tycker man förstås att varningarna om global uppvärmning bara är tomt prat. Vi får klimatflyktingar och det leder till politisk oro och ovanpå det, risk för livsmedelsbrist.

Det är ingen ljus framtid för vår planet och den framtiden ligger kanske bara 50 år bort. Hur stora anpassningar kan man göra under den tiden? Bromsa utvecklingen kan man inte göra längre. Politikerna vill inte lyssna, folk i allmänhet är inte villiga att göra avkall på bilkörning och flygresor och man fortsätter med en ansvarslös konsumtion.

Vi satt och samtalade om det här igår kväll och Anne berättade att en av hennes grannar hade argumenterat för fortsatta resor till Thailand och inköp av kläder. ”Vi kan ju inte ta ifrån dem deras levebröd. Thailändarna är beroende av turisterna och alla de som sliter i syfabrikerna, hur skall de försörja sig?” På sätt och vis har hon ju rätt. Utvecklingen har gått åt fel håll och alla förändringar av välmående västerlänningars livsföring skapar problem för någon annan.

Jag måste ju fråga mig vad jag gör. Jag har en stor bil, kanske inte nödvändig men praktisk när man bor i Ascona. Den är säker, har fyrhjulsdrift och om jag begränsar min bilkörning till det som är nödvändigt, så får den duga tills vidare. Jag har sedan länge funderat över maten jag stoppar i mig och här har jag gjort en hel del förändringar, men mer kan göras. Kläder? Jag köper bara det som är nödvändigt och ser till att använda det jag har. Skor? Jag sliter skor något  enormt. Det säjs att vi som är långa sliter skor mer – jag vet inte om det är sant.

En fråga som jag ställer mig är hur snabbt klädföretagen reagerar på ändrade inköpsvanor. Man köper stora partier med lågpriskläder, blir de inte sålda under ”ordinarie” tid så reas de ut – eller som HM gör, bränner upp dem. Anpassar man sina beställningar inför nästa säsong då? Jag tror inte det. Plaggen är så billiga och vinsten så stor att man har råd att rea – eller bränna.

Det finns sådant som påverkar klimatet mer än bilkörning, mat och kläder men det är sådant som vi redan borde ha börjat med, men det får inte sluta med det. Det är bara en droppe i havet. De stora miljöbusarna måste tvingas till förändring och kan man inte se till att göra sig av med Donald Trump?

Elvy börjar fundera på solceller. Taket på husets framsida och halva garagetaket är lämpliga för en sådan installation. Undantagsstugan och uthuset lämpar sig inte. Man kan montera solcellerna så att snön har lätt att glida av och en solig vinterdag när solen också reflekteras mot snön på marken lär ge skapligt med el. Det är BG och Sven-Erik som ivrar för solceller. Vad vi undrar är bara om dagarna under midvintern är tillräckligt ljusa för att ge el, det är ju under den tiden man använder mest av den varan.

Nu har vi +30, halvmulet och kvavt. Blir det åska? Idag är det min tur att göra middag. Det blir Maritas ekologiska sallad, härodlade tomater och gurkor och  bönor (odlade på Öland) och till det en bit hembakat bröd. Dressingen består av olivolja med en skvätt vitvinsvinäger och lite dijonsenap och i brist på honung, några korn strösocker. Tyvärr är ingen av ingredienserna i dressingen ens svensk. En annan gång får vi väl pröva rapsolja, lite svensk ättika och en klick slottssenap. Nej, det låter inte gott.

Äkta vara.

Kan ni gissa vad vi har gjort nu på förmiddagen? Nej, det kan ni nog inte. Jo, vi har plockat två liter kantareller! Elvy har sina hemliga specialställen och om det kommer lite regn så blir det nog mer om några dagar. Sedan åt vi omelett med kantarellstuvning till middag. Det var generöst med kantareller i den stuvningen!

Det kommer inte att bli så mycket lingon så det är någon idé att plocka till sylt. Karten är små och ganska torra och det finns nästan inga lingon som börjat mogna. Synd, hemgjord sylt med rårörda lingon är så gott. Det går inte att jämföra med burkarna med rårörda lingon som man köper i butiken.

Torkan ställer till det, bönderna måste slakta nötkreaturen eftersom inte fodret räcker till alla. De stora vita balarna med ensilage ”dinosaurieäggen” ser vi inte till. Inga dinosaurier heller.

Nu uppmanas vi att köpa svenskt kött och det gör vi naturligtvis – men vi bör inte äta alltför mycket rött kött. När Elvy handlar i butikens delikatessdisk brukar hon fråga var köttet kommer ifrån och tackar nej till rostbiff från Irland och pastrami från Brasilien, trots att de är billigare. Ett visst märke med kallskuret är avslöjat, de har en liten blågul dekoration på etiketten, men vänder man på förpackningen så är inte köttet svenskt, men produkten är tillverkad i Sverige.

Det gäller att vara mycket uppmärksam när man handlar. Det gäller också kläder. I Schweiz avslöjade man för ett par år sedan att kläder av det lite dyrare slaget inte alls var sydda i Portugal som det stod på den isydda etiketten. De levererades utan knappar från Sydostasien och gjordes klara genom att knapparna syddes fast i Portugal. Sedan visade det sig att skor som hade ursprungsbeteckningen Brasilien var tillverkade i Kina och bara packades i kartongerna i Brasilien. Nu är det hudkrämer och smink som inte är tillverkade där man tror och labb-test har avslöjat att det finns välkända märken av vilka det säljs piratkopior i respekterade butiker.

Köper man från de kinesiska nätbutikerna, så får man skylla sig själv. Men när de här produkterna kommer ut i vanliga butiker, så vet jag inte hur man skall veta vad som är okej. Regula får väl säjas vara expert och när hon har bett att få testa t ex hudkräm eller kollat konsistensen på ett läppstift, så kan hon ofta skilja mellan äkta och piratkopior. Det finns en butik i Locarno där hon inte är välkommen, vilket jag tycker att hon skall sätta upp på sin meritlista.

I Italien är man hysteriskt noga med att det inte får säljas piratkopior av accessoarer och kläder. Andra prylar är det inte så noga med. Det finns CE-märkning på prylar som inte har kontrollerats och vi har läst om en del bränder och el-olyckor med sådant, inköpt i Italien.

Ännu värre är det när man köper mediciner från nätbutikerna. I bästa fall, så betalar man för något som inte alls innehåller någon aktiv substans, i värsta fall så innehåller den något direkt hälsofarligt. Tullen i Schweiz börjar bli rätt duktiga på att identifiera de här försändelserna, men naturligtvis slinker ett och annat igenom.

Det enda som jag köper via nätet, det är böcker från Sverige och Norge. Där kan jag ju vara säker på vad jag får. Jag förstår att det finns stressade människor som tycker att det är toppen att kunna sitta hemma och handla via nätet, men jag gör det inte. Då avstår jag hellre från något om det inte går att köpa i en vanlig butik.

Elvy kom förbi nu och läste vad jag skrivit. Hon hade hittat en bok som hette ”Äkta vara” på en loppis, den handlar om maten och särskilt då färdigmaten vi stoppar i oss. Hon tyckte att jag skulle läsa den. 

Nu blir det lite av varje.

När jag kom hit i lördags, så kände jag en svag röklukt utomhus, men det märktes mer inomhus, där hade röklukten bitit sig fast. Elvy menade att för varje kraftig regnskur som kommit, så hade röklukten utomhus blivit allt svagare och nu tänkte hon inte på den längre. Inomhus använder hon sig av ett gammalt knep, ställer fram tefat med lite ättika på och hon tyckte att det hade fungerat bra. I undantagsstugan känns det lite röklukt inomhus, trots att Elvy var snabb med att stänga alla ventiler. Nu kör vi ättiksknepet här också och jag tror att det har en viss effekt. Och så vädrar jag sängkläderna och mattorna utomhus. En dag när det är uppehåll och frisk vind så tänker jag ta ut soffan och fåtöljerna på vädring.

I lördags kraschade ett flygplan i Graubünden, det var 17 passagerare och 3 i besättningen. Olyckan skedde på 3100 meters höjd, i närheten av Flims. När jag har läst de schweiziska tidningarna på nätet slås jag av hur olika teorier om orsaken till haveriet som de har och hur försiktigt man formulerar sig. Det beror väl på att man inte har så många fakta om händelsen. Man kallar det för en oförklarlig olycka. Det jag läst i svenska tidningar är mycket mer tvärsäkra antaganden. Där kan man skriva det som verkar mest troligt, olyckan är glömd nästa dag och ingen blir kritiserad för att man kom med felaktig information.

Det var ett Junkerplan från 1939, populärt kallat Tante Ju som tillhör en flyghistorisk förening. De hade tre sådana plan och hade under många år gjort flygturer där folk med specialintresse rest med. Dwight, som har flygcertifikat har talat om att han skulle vilja åka med någon gång, men nu lär det väl knappast bli av.

Sen läste jag på NRK att det är onormalt stora rörelser vid fjällsidan på Mannen i Romsdalen. Fjället har bedömts vara på väg att rasa i ett par år nu, men då har det varit senare på hösten. Nu menar man att värmen och det myckna regnandet i området gör det troligt att något kan hända ganska snart. Då evakueras människorna som bor i riskområdet, man förbereder sig för att stoppa både järnvägs- och landsvägstrafiken och alla tidningar med självaktning har livesändning från Mannen och så händer inget. Men jag hoppas, för de boendes skull att ett ”lagom” stort ras utlöses så att man kan blåsa faran över för det förväntade stora raset – det som kanske kommer att ske i en framtid.

Undrar om Pierre vet om att det är höjt till gult farenivå i Romsdalen? Han är professionellt intresserad av berg som rasar. Mitt intresse grundar sig nog mer på sensationslystnad...

Nu på förmiddagen fick jag kontakt med rektorn på högstadieskolan. Det hade kommit in två ansökningar till vikariatet, en av dem kom från en relativt nyinflyttad australiensare som inte hade någon erfarenhet av undervisning, och som ville ha milersättning för sina resor till skolan. Sen var det en lärare med ämnesbehörighet som endast ville arbeta måndag-onsdag och som dessutom inte kunde börja förrän i november på grund av att hon var föräldraledig. Rektorn skulle tala med lärarfacket innan han avvisade henne, att nu gå in och lägga om schemat för att hon bara vill arbeta måndag-onsdag, det är förstås inte möjligt. Nu får vi se vad facket säjer.

På eftermiddagen har jag varit hemma hos Maj och Benny i deras nya bostad. Det är ett trivsamt hus med lite annorlunda planlösning och säkert perfekt för deras och Filles behov. Benny började förstås prata om isolerat uterum, säkert inspirerad av det nu när Alice och Villy har fått klart sitt uterum. Men Maj hävdade att först skall det bli ett enkelt nätstaket runt tomten, så att Fille kan vara ute på egen hand ibland. Sen var det bara att gå en bit ner på gatan och göra intrång på tomten och kolla på det jättestora uterummet. Det löper längs hela baksidan på huset och är väl fyra meter brett.  Alice och Villy var inte hemma, så jag fick nöja mig med att se det utifrån.

Regnig söndag.

Nu är jag hemma i Hälsingland och här är det just nu +18 och lätt regn, men det har åskat och regnat rejält på förmiddagen.. Sedan ser det ut att bli skapligt väder och inte alltför varmt under den kommande veckan. I Ascona är det fortfarande stekhett, uppåt +35 dagtid och +25-28 på natten. Men under den kommande veckan ser det ut att bli rikligt med regn och lite mer normala temperaturer.

Det var trevligt att träffa Lotta och Dwight och att se hur fint det blivit i deras hus. Nu är allt klart, inklusive att den gamla kallvinden blivit till två sovrum och ett duschrum, vilket de fått hjälp av lokala hantverkare med. Nu finns det också ett tv-rum däruppe och antenn på taket så att det finns mobil kommunikation och tillgång till internet och ett antal tv-kanaler. Det är märkligt att en plats så nära civilisationen skulle befinna sig i total ”radioskugga”.

Nu tycker Lotta att det inte är så nödvändigt att ha kvar huset i Mörigen, de skulle kunna skaffa sig en lägenhet i Ascona att bo i under vintern, vilket jag tycker är en lysande idé.

I fredags försökte jag få tag på rektorn för grundskolan, men han hade tydligen stängt av sin telefon. Kanslisten på skolexpeditionen visste inte om det kommit in någon ansökan om vikariatet som engelsklärare, men rektorn skall vara i tjänst i morgon så då får jag kanske besked. Det är inte så väldigt noga vilket det bli, högstadiet eller gymnasiet, men blir det deltid på högstadiet så måste jag vara ledig några dagar i början av september när de vill träffa mig i London.

Idag fick Elvy åka till kyrkan själv, jag var jättetrött igår och hade hoppats få sova länge idag, men då kom åskan. Kyrkkaffet är väl snart överstökat och så småningom lir det väl middag. Hoppas jag. Då kan vi sitta ute i det nya uterummet och höra regnet slå mot taket.

.

Kast loss all förtöjning, lägg båten från land...

Tågresan Lörrach-Hamburg gick över förväntan, men jag tror att det berodde på att jag var så trött efter körningen och hettan igår att jag lyckades sova trots att det väsnas rätt mycket. Tåget måste bromsa in ibland för att passera bangårdar med växlar.

Jag körde raka vägen från Hamburg till Kiel, det är tio mil och tog drygt två timmar på grund av en bilbärgning strax utanför Hamburg och en tappad last närmare Kiel.  Sedan fördrev jag ett par timmar på shoppingcentret Citti Park med alla butiker och den stora mataffären Citti Markt. Jag köpte faktiskt ett par sneakers (rea) i butiken med det vitsiga namnet Sneaxs.

Inne på Citti Markt kan man gå länge och kolla hur de norska och svenska kunderna trängs i avdelningen för alkoholhaltiga drycker. De har t o m ett särskilt reklamblad med erbjudanden till sina svenska kunder – vilket väl inkluderar de norska också.

Trelitersboxar med vin av varierande ursprung (och kvalitet) för en svensk hundralapp, flak med 24 burkar starköl – även svenskt sådant och så fanns det trelitersboxar med starksprit... Svenskarna får väl ta med sig hur mycket som helst, men jag undrar hur norrmännen gör för att få hem sina inköp. Jag har rest med Kiel-Oslofärjan några gånger och tullarna i Oslo har varit mycket nitiska.

Jag kunde ju inte gå ut tomhänt från den stora butiken så jag köpte en trepack med fullkornskex, cola, lite frukt och några påsar med hundgodis. Sen körde jag till parkeringen vid färjan och promenerade bort till Sophienhof, ”shoppingparadiset” i centrum där man kan gå omkring en bra stund utan att bli uttråkad. Där ligger också varuhuset Karstadt som råkade ha rea...

Nu sitter jag i min hytt och väntar på avgång. När färjan lämnar kajen skall jag gå ut på däck och stanna där tills vi har passerat Kieler Förde och kommer ut på öppet vatten. Sedan måste jag ha något att äta och därefter får vi se hur länge jag orkar hålla mig vaken. 

När jag vaknar i morgon är vi på väg in till Göteborg. Jag skippar båtfrukosten, dels på grund av priset, dels på grund av att det är deprimerande att se folk lasta på tallrikarna som om de aldrig hade sett mat förr. Buffémat i offentliga miljöer är inget för mig. Jag tar min cola och några hälsosamma fullkornskex för att få lite energi och sedan vet jag var jag kan få en kopp kaffe och en fralla till anständigt pris strax utanför Göteborg när jag är på väg till Lotta och Dwight.

Kaffe och körsbärspaj.

Nu sitter jag på ett trevligt café i Lörrach och väntar på att tiden skall gå... Bilarna lastas på tåget från 1830 och tåget avgår 2000. Resan hit gick bra, det var förstås köer här och var. Det tog mig drygt sex timmar att komma hit, men det var inklusive en lunchpaus.

Det är inget tvivel om att det är den schweiziska nationaldagen idag. Radion talade om schweizisk särart, schweizarnas flerspråkighet, framtiden för landets försvar, är det verkligen nödvändigt med alla dessa folkomröstningar och skulle landet bli mindre demokratiskt om man tog bort eller begränsade dem och så vidare och så vidare. Det var naturligtvis schweiziska artister som stod för de musikaliska inslagen också. Jag hade velat byta kanal, men det blev inte av.   

Flerspråkigheten är intressant och även att språkgränserna förskjuts något, men jag tror att man överdriver hur flerspråkiga folk i allmänhet är och hur villiga de är att kommunicera på andra språk än det som de är uppväxta med. Hemma i italienskspråkiga Ticino talar många hellre engelska än franska och tyska, i all synnerhet tyska. 

Det är ju så att tyska, eller rättare sagt alemanniska består av ett otal mer eller mindre svårförståeliga dialekter. Det är som i Norge, alla har rätt till sin dialekt – men nog är till och med de mest isolerade och ålderdomliga dialekterna i Norge enklare att förstå. I Sverige har jag lite problem med skånska och gotländska, men det brukar lösa sig.

Det är inte bara i Sverige som det är varmt, hela Schweiz utom alpområdena har varning för extrem värme och det är knastertorrt i naturen. Idag är det alltså Schweiz nationaldag och då brukar man ha fyrverkerier men i år är det förbjudet nästan överallt. Till och med fredag är det röd vädervarning i Ticino, det kan bli över +35 på många håll. När jag gav mig iväg var det + 28 på nordsidan av huset. Jag tror att hettan tar udden av firandet idag.

Först var planeringen att jag skulle komma till Sverige på söndag, men det blev ändrat då det sattes in ett extratåg. Nu kommer jag till Göteborg fredag morgon, fortsätter till Ulricehamn och hälsar på Lotta och Dwight. Jag sover över där och avverkar den sista etappen norrut på lördag.

Det är riktigt hett här, men där jag sitter just nu har de luftkonditionering. Jag är lite orolig för tågresan – fungerar luftkonditioneringen och finns det möjlighet att tvätta av sig? Det är ett nytt bolag som driver biltågen och jag har hört att servicen inte är lika bra nu. Vi får se.