Ser man på
tv och läser tidningarna, får man en dyster bild av vår framtid. Vi har en halv
grad kvar, sedan går det inte att stoppa mardrömsscenariot. Det skulle inträffa när jordens
medeltemperatur stigit med två grader, men nu har vi passerat en grad och när
den halva graden är nådd, så destabiliseras jetströmmarna, Arktis värms upp,
isen smälter och havsytan stiger. Högtryck och lågtryck får helt andra mönster
d v s torka och översvämningar kommer att bli betydligt mer dramatiska
händelser än nu. En stekhet sommar kan följas av en iskall, lång vinter – och
då tycker man förstås att varningarna om global uppvärmning bara är tomt prat. Vi
får klimatflyktingar och det leder till politisk oro och ovanpå det, risk för
livsmedelsbrist.
Det är ingen
ljus framtid för vår planet och den framtiden ligger kanske bara 50 år bort.
Hur stora anpassningar kan man göra under den tiden? Bromsa utvecklingen kan
man inte göra längre. Politikerna vill inte lyssna, folk i allmänhet är inte
villiga att göra avkall på bilkörning och flygresor och man fortsätter med en
ansvarslös konsumtion.
Vi satt och
samtalade om det här igår kväll och Anne berättade att en av hennes grannar
hade argumenterat för fortsatta resor till Thailand och inköp av kläder. ”Vi
kan ju inte ta ifrån dem deras levebröd. Thailändarna är beroende av turisterna
och alla de som sliter i syfabrikerna, hur skall de försörja sig?” På sätt och
vis har hon ju rätt. Utvecklingen har gått åt fel håll och alla förändringar av
välmående västerlänningars livsföring skapar problem för någon annan.
Jag måste ju
fråga mig vad jag gör. Jag har en stor bil, kanske inte nödvändig men praktisk
när man bor i Ascona. Den är säker, har fyrhjulsdrift och om jag begränsar min
bilkörning till det som är nödvändigt, så får den duga tills vidare. Jag har
sedan länge funderat över maten jag stoppar i mig och här har jag gjort en hel
del förändringar, men mer kan göras. Kläder? Jag köper bara det som är
nödvändigt och ser till att använda det jag har. Skor? Jag sliter skor
något enormt. Det säjs att vi som är
långa sliter skor mer – jag vet inte om det är sant.
En fråga som
jag ställer mig är hur snabbt klädföretagen reagerar på ändrade inköpsvanor.
Man köper stora partier med lågpriskläder, blir de inte sålda under ”ordinarie”
tid så reas de ut – eller som HM gör, bränner upp dem. Anpassar man sina
beställningar inför nästa säsong då? Jag tror inte det. Plaggen är så billiga
och vinsten så stor att man har råd att rea – eller bränna.
Det finns
sådant som påverkar klimatet mer än bilkörning, mat och kläder men det är sådant
som vi redan borde ha börjat med, men det får inte sluta med det. Det är bara
en droppe i havet. De stora miljöbusarna måste tvingas till förändring och kan
man inte se till att göra sig av med Donald Trump?
Elvy börjar
fundera på solceller. Taket på husets framsida och halva garagetaket är
lämpliga för en sådan installation. Undantagsstugan och uthuset lämpar sig
inte. Man kan montera solcellerna så att snön har lätt att glida av och en
solig vinterdag när solen också reflekteras mot snön på marken lär ge skapligt
med el. Det är BG och Sven-Erik som ivrar för solceller. Vad vi undrar är bara
om dagarna under midvintern är tillräckligt ljusa för att ge el, det är ju
under den tiden man använder mest av den varan.
Nu har vi
+30, halvmulet och kvavt. Blir det åska? Idag är det min tur att göra middag.
Det blir Maritas ekologiska sallad, härodlade tomater och gurkor och bönor (odlade på Öland) och till det en bit
hembakat bröd. Dressingen består av olivolja med en skvätt vitvinsvinäger och
lite dijonsenap och i brist på honung, några korn strösocker. Tyvärr är ingen
av ingredienserna i dressingen ens svensk. En annan gång får vi väl pröva
rapsolja, lite svensk ättika och en klick slottssenap. Nej, det låter inte
gott.
