När jag kom
hit i lördags, så kände jag en svag röklukt utomhus, men det märktes mer
inomhus, där hade röklukten bitit sig fast. Elvy menade att för varje kraftig
regnskur som kommit, så hade röklukten utomhus blivit allt svagare och nu
tänkte hon inte på den längre. Inomhus använder hon sig av ett gammalt knep,
ställer fram tefat med lite ättika på och hon tyckte att det hade fungerat bra.
I undantagsstugan känns det lite röklukt inomhus, trots att Elvy var snabb med
att stänga alla ventiler. Nu kör vi ättiksknepet här också och jag tror att det
har en viss effekt. Och så vädrar jag sängkläderna och mattorna utomhus. En dag
när det är uppehåll och frisk vind så tänker jag ta ut soffan och fåtöljerna på
vädring.
I lördags
kraschade ett flygplan i Graubünden, det var 17 passagerare och 3 i
besättningen. Olyckan skedde på 3100 meters höjd, i närheten av Flims. När jag
har läst de schweiziska tidningarna på nätet slås jag av hur olika teorier om
orsaken till haveriet som de har och hur försiktigt man formulerar sig. Det
beror väl på att man inte har så många fakta om händelsen. Man kallar det för
en oförklarlig olycka. Det jag läst i svenska tidningar är mycket mer tvärsäkra
antaganden. Där kan man skriva det som verkar mest troligt, olyckan är glömd
nästa dag och ingen blir kritiserad för att man kom med felaktig information.
Det var ett Junkerplan från 1939, populärt
kallat Tante Ju som tillhör en flyghistorisk förening. De hade tre sådana plan
och hade under många år gjort flygturer där folk med specialintresse rest med.
Dwight, som har flygcertifikat har talat om att han skulle vilja åka med någon
gång, men nu lär det väl knappast bli av.
Sen läste
jag på NRK att det är onormalt stora rörelser vid fjällsidan på Mannen i
Romsdalen. Fjället har bedömts vara på väg att rasa i ett par år nu, men då har
det varit senare på hösten. Nu menar man att värmen och det myckna regnandet i
området gör det troligt att något kan hända ganska snart. Då evakueras
människorna som bor i riskområdet, man förbereder sig för att stoppa både
järnvägs- och landsvägstrafiken och alla tidningar med självaktning har
livesändning från Mannen och så händer inget. Men jag hoppas, för de boendes
skull att ett ”lagom” stort ras utlöses så att man kan blåsa faran över för det
förväntade stora raset – det som kanske kommer att ske i en framtid.
Undrar om
Pierre vet om att det är höjt till gult farenivå i Romsdalen? Han är
professionellt intresserad av berg som rasar. Mitt intresse grundar sig nog mer
på sensationslystnad...
Nu på
förmiddagen fick jag kontakt med rektorn på högstadieskolan. Det hade kommit in
två ansökningar till vikariatet, en av dem kom från en relativt nyinflyttad
australiensare som inte hade någon erfarenhet av undervisning, och som ville ha
milersättning för sina resor till skolan. Sen var det en lärare med
ämnesbehörighet som endast ville arbeta måndag-onsdag och som dessutom inte
kunde börja förrän i november på grund av att hon var föräldraledig. Rektorn
skulle tala med lärarfacket innan han avvisade henne, att nu gå in och lägga om
schemat för att hon bara vill arbeta måndag-onsdag, det är förstås inte
möjligt. Nu får vi se vad facket säjer.
På
eftermiddagen har jag varit hemma hos Maj och Benny i deras nya bostad. Det är
ett trivsamt hus med lite annorlunda planlösning och säkert perfekt för deras
och Filles behov. Benny började förstås prata om isolerat uterum, säkert
inspirerad av det nu när Alice och Villy har fått klart sitt uterum. Men Maj
hävdade att först skall det bli ett enkelt nätstaket runt tomten, så att Fille
kan vara ute på egen hand ibland. Sen var det bara att gå en bit ner på gatan
och göra intrång på tomten och kolla på det jättestora uterummet. Det löper
längs hela baksidan på huset och är väl fyra meter brett. Alice och Villy var inte hemma, så jag fick
nöja mig med att se det utifrån.
