Tågresan
Lörrach-Hamburg gick över förväntan, men jag tror att det berodde på att jag
var så trött efter körningen och hettan igår att jag lyckades sova trots att
det väsnas rätt mycket. Tåget måste bromsa in ibland för att passera bangårdar
med växlar.
Jag körde
raka vägen från Hamburg till Kiel, det är tio mil och tog drygt två timmar på
grund av en bilbärgning strax utanför Hamburg och en tappad last närmare Kiel. Sedan fördrev jag ett par timmar på shoppingcentret
Citti Park med alla butiker och den stora mataffären Citti Markt. Jag köpte
faktiskt ett par sneakers (rea) i butiken med det vitsiga namnet Sneaxs.
Inne på
Citti Markt kan man gå länge och kolla hur de norska och svenska kunderna
trängs i avdelningen för alkoholhaltiga drycker. De har t o m ett särskilt
reklamblad med erbjudanden till sina svenska kunder – vilket väl inkluderar de
norska också.
Trelitersboxar
med vin av varierande ursprung (och kvalitet) för en svensk hundralapp, flak
med 24 burkar starköl – även svenskt sådant och så fanns det trelitersboxar med
starksprit... Svenskarna får väl ta med sig hur mycket som helst, men jag
undrar hur norrmännen gör för att få hem sina inköp. Jag har rest med
Kiel-Oslofärjan några gånger och tullarna i Oslo har varit mycket nitiska.
Jag kunde ju
inte gå ut tomhänt från den stora butiken så jag köpte en trepack med
fullkornskex, cola, lite frukt och några påsar med hundgodis. Sen körde jag till
parkeringen vid färjan och promenerade bort till Sophienhof,
”shoppingparadiset” i centrum där man kan gå omkring en bra stund utan att bli
uttråkad. Där ligger också varuhuset Karstadt som råkade ha rea...
Nu sitter jag i min hytt och väntar på avgång. När färjan lämnar kajen skall jag gå ut på däck
och stanna där tills vi har passerat Kieler Förde och kommer ut på öppet
vatten. Sedan måste jag ha något att äta och därefter får vi se hur länge jag
orkar hålla mig vaken.
När jag vaknar i morgon är vi på väg in till Göteborg.
Jag skippar båtfrukosten, dels på grund av priset, dels på grund av att det är
deprimerande att se folk lasta på tallrikarna som om de aldrig hade sett mat
förr. Buffémat i offentliga miljöer är inget för mig. Jag tar min cola och
några hälsosamma fullkornskex för att få lite energi och sedan vet jag var jag
kan få en kopp kaffe och en fralla till anständigt pris strax utanför Göteborg när
jag är på väg till Lotta och Dwight.
