Jag läste att den klassiska bilden från Vietnamkriget
med den lilla skrikande flickan, som norska statsministern Erna Solberg lagt ut, hade censurerats av facebook
och nu svarar hon med att lägga ut andra
klassiska bilder med motiv från krig m m där hon har täckt över ansikten.
Norska Aftenposten har denna bild på första sidan i pappersupplagan och ett
öppet brev till Mark Zuckerberg.
För en tid sedan censurerades en bild som en stolt
nybliven far här i Ticino lagt ut på facebook, mamman höll det nakna barnet i famnen och barnet visade rumpan, inte vilket kön det var - om det nu är sådant facebook är rädda för. Bilder på mammor som ammar sina barn försvinner
med blixtens hastighet och en svensk
familj upptäckte nyligen att ett par badbilder, där det fanns en naken liten flicka långt bort i
bakgrunden, hade censurerats.
Jag är inte på facebook längre, stängde mitt konto
där för länge sedan men ett par av mina
vänner finns där. Då undrar jag varför
man är så hysteriskt noga med vad som visas i bild, men accepterar
vilka vidrigheter som helst i texten. En
kompis till Julia fick som liten sitt
ansikte brännskadat. Bilden på henne som hon själv lagt ut togs bort, den
ansågs tydligen stötande. När hon rätt ofta får
olika kommentarer om sitt utseende, en del av dem är riktigt grymma och
kombineras med mycket tydliga hot om att man skall döda henne eftersom man inte kan ha
ett ”monster” gå omkring, och hon försöker få kontakt med facebook hör de inte av sig. Polisen på orten har även försökt få kontakt med facebook för att se om de
kunde få fram identitet eller IP-adress
till den som skriver, men förgäves.
Skall facebook få bestämma hur verkligheten skall få
se ut? Bilder kan naturligtvis vara starka dokument, men är inte elakheter och
hot värre? Genom facebook har man släppt loss möjligheten att med elakheter och
hot förstöra livet för många.
Jag stängde ner kommentarsfältet här i bloggen, först
för några år sedan då en person som inte gillade vad jag skrev på det numera
insomnade diskussionsforumet Blod och Eld, vräkte oförskämdheter över mig, sedan
öppnades det förmodligen mig ovetande i någon uppdatering och plötsligt svämmade
kommentarsfältet över av inlägg - på
svenska - med grovt sexuellt och sadistiskt innehåll. Det var inte någon som
slumpvis hittat min blogg och ”skrev av sig” där utan det fanns saker där som gjorde att den här personen mycket väl visste vem jag var.
Jag började med den här bloggen för att mina
vänner i Sverige skulle få reda på vad jag hade för mig, sedan har den blivit
ett slags dagbok. Jag ”mörkar” en del ortsnamn och personnamn, däremot är de
händelser som jag skriver om helt autentiska. De i Sverige som med namn eller
förhållanden av något slag som blir
omnämnda här, har sagt ok till att jag skriver, mina vänner här i Ticino
känner till bloggen och nog blir en och annan omskriven utan att veta om
det, men då är det personer och
förhållanden som jag bedömer inte kan påverkas av det jag skriver – som i
gårdagens blogg.
Åter till facebook. Hur mycket information samlar man in om varje användare? Vad
använder man den informationen till förutom att vräka riktad reklam över
användaren. Hur kan det komma sig att alla dessa bedrägeriinlägg får vara kvar?
Varför vill man inte medverka till att hot och rent kriminella oförskämdheter rensas bort – men snabbt
och effektivt censurerar man en bild på
ett litet naket, några timmar gammalt barn?
Om informationen på facebook hamnar i orätta händer,
så är demokratin i fara. Det är tack och lov frivilligt att vara med på facebook – men i vissa fall kan du inte komma åt nödvändig offentlig information
utan att vara med där.
Facebook är ett privat storföretag som håller sig med
sitt eget regelverk och det är frivilligt att vara med på facebook, men därför
kan man faktiskt inte låta bli att kritisera dem. Det är världens största
nätverk för offentlig debatt som gjort
sig till ett monopol för åsikter. Då angår facebook oss alla.
Mordhot, det är
väl inget att by sig om, men
nakna små barn, det är en samhällsfara. Eller???
