I kväll har det
varit grillpremiär. En av kollegerna har nästan snöfritt på sin tomt och en stenlagd
grillplats. Han tyckte att det var lika bra att sätta igång med att grilla
innan myggen kommer.
Ja, det kanske
är något att tänka på, de har både lövskog och vatten alldeles invid tomten
vilket lär vara goda förutsättningar för myggorna. Här ligger huset lite mer
fritt så mygg är inte något jätteproblem, men visst finns de. Men inte ännu.
Vi grillade
vildsvinskött, som kom från gränstrakterna mellan Småland och Halland. Det säjs
att vildsvinen som bökar omkring i Gävleborgs län fortfarande kan få i sig lite
väl mycket radioaktivt nedfall. Det är ett minne från Tjernobylkatastrofen som kommer
att finnas kvar länge på de platser där nedfallet var störst. Hälsingland
väster om E4 lär inte ha drabbats så svårt, det var värre nere i Gästrikland,
längs kusten och norr om Hälsingland.
Jag minns att
mormor hade klippt av blomklasarna på vinbärsbuskarna och grävt ner dem och det
odlades inga grönsaker, men grönsakslandet var fullt av sommarblommor i stället.
Det kom regn i blommen så det blev inte så många äpplen, de grävdes också ner.
Var det så klokt?
Jag skulle först inte få resa till mormor på
sommarlovet men efter mycket tjat så började pappa skriva brev till
myndigheterna i Sverige och det var Strålskyddsmyndigheten som tyckte att jag
nog kunde resa. Jag fick börja äta jodtabletter en vecka innan resan och minns
jag rätt så fick jag äta dem en tid efter att jag hade kommit hem till
Manchester också. När jag skulle börja skolan igen, så krävde rektor att jag
kunde visa upp ett intyg på att jag var ”strålningsfri”. Pappa letade reda på
något laboratorium med utrustning för sådana test och de skrev ett intyg, jag
utgjorde ingen risk för skolkamrater och lärare.
Om några dagar
har det gått 32 år sedan reaktorn i Tjernobyl exploderade, men ändå är alltså
inte faran över. Vildsvinen bökar och det kan tänkas att de då är på platser
där det radioaktiva nedfallet finns under ytskiktet på marken, därför fick vi
alltså för säkerhets skull grilla vildsvinskött från södra Sverige.
Hur det
smakade? Det var gott och mört och påminde varken om fläsk- eller nötkött. Och
det var ju en rolig grej att ställa till med grillfest nu, för att det skulle
vara garanterat myggfritt!
Annars går det
sin gilla gång i skolan, jag tycker att det är roligt att undervisa och det som
jag föresatte mig, att det skulle så långt möjligt bara pratas på engelska
under lektionerna, det fungerar bättre än jag vågade tro. Eleverna har ett
brokigt ordförråd, invektiv och könsord har man lånat från amerikanska
tv-serier, det förstår jag, men hellre en elev som säjer en del ”fula ord” än
en elev som är helt tyst eller bara talar svenska.
Men jag har
också stött på ett problem som jag har lite svårt att förhålla mig till. En
pappa kom till skolan och skulle hämta sin dotter, hon hade fått en återbudstid
hos tandläkaren. Eftersom vi inte hade träffats tidigare, så sträckte jag fram
handen för att hälsa och presentera mig. Han skakade på huvudet, och sträckte
inte fram sin hand och gjorde heller inte någon märkbar gest mot hjärtat,
vilket jag hört att muslimska män gör istället för att ta en kvinna i hand. Att
han inte ville göra det, det spelade ingen roll för mig, men sedan, när jag
nämnde det på lärarrummet, så fick jag
höra att han sagt till en kvinnlig lärare i början av höstterminen att hon var
en hora, hon hade en kortärmad blus på sig.
Hur skall vi
tackla sådana här problem? Att han inte ville ta mig i hand, det spelar ingen
roll, men är han av den åsikten att kvinnor som visar för mycket hud är, eller
generellt oblygt kan kallas för horor, då blir det allvarligare. Det var ju tur
att jag hade en långärmad tröja på mig när han kom, för hade han kallat mig för
hora, då vet jag inte vad som hade hänt. Jag kan bli oerhört verbal i sådana
situationer.
Elvy är kvar i
Uppsala, hon har fått besök där av sin studiekamrat Anita som numera bor i
Bergslagen. När Elvy var ny i Uppsala så råkade hon av en slump på Anita i en
butik. Anita hade bott i Frankrike många år och var ganska ny i Uppsala. Sedan
dess har de hållit kontakten. Det är fint när man möter vänner som man inte
sett på många år och kan återuppta kontakten. Så blev det ju också när Elvy kom
till Hälsingland och faktiskt också för mig, jag hade ju bara varit på korta,
tillfälliga besök här efter att mormor gick bort. Eller rättare sagt, mormor
gick hem.
Anita och Elvy
hade träffat på någon som var med i den vandringsklubb som de tillhört och hade
följt med till en föreläsning om hur äldre skall hålla sig i form. Det var en
doktor som föreläste och han menade att promenader, promenader och åter
promenader var det bästa för att behålla hälsan. Kan man inte gå ut på grund av
vädret, så skall man ha ett löpband och ta sina promenader där. Nu har Elvy
köpt ett löpband och jag vet att det inte kommer att stå hopfällt i ett hörn.
Jag kanske också behöver använda det, när vi är ute och går så är det Elvy som
bestämmer takten och jag får försöka hinna med...
Klockan är elva
strax och det är +9 ute. Jag vågar knappast tro att det är sant. Kan det vara
fel på termometern? Våren är här och med den kommer det varningar för höga
flöden i vattendragen här i Hälsingland. Det är ansenliga mängder snö som skall
omvandlas till vatten nu. Vi har inget vattendrag i närheten, det är minst ett
par hundra meter dit och husen här ligger lite högre än det omgivande
landskapet, men jag får nog kolla upp hur det ser ut längs vägen som jag kör
till skolan. Bäst att vara förberedd.
