En sak kan jag
vara glad för; att jag inte tillbringade påsken på Geilo. Där härjar
vinterkräksjukan. Rickard hade tänkt vara hos Rasmussens över påsk och sedan få
tillträde till sin nya lägenhet onsdag den 4 april. Men han stannade i Ascona
och reser till Geilo idag. Nu är det bara att hoppas att han klarar av
inflyttningen i lägenheten utan att drabbas av det illasinnade novoviruset.
Här har
nätterna varit kalla, men på dagarna har solen tittat fram. I Ascona vräkte regnet ner torsdag kväll och
hela fredagen, sedan blev det lite bättre påskväder. Uppe i bergen snöade det rikligt
vilket naturligtvis ledde till kaos i påsktrafiken.
I fredags
inträffade det en ruskig olycka på vägen som går från Locarno till Domodossola.
En bil med två personer i krossades först av ett jättestort stenras och
kastades av vägen och nerför ett stup. Olyckan inträffade bara ett par
kilometer efter att de passerat gränsen till Italien. Stenraset förstörde också
ett stycke av järnvägslinjen som går från Locarno till Domodossola.
Den här vägen
anses osäker och mindre ras sker ibland. Många väljer ändå den vägen, den är
betydligt kortare än att köra längs sjön och sedan svänga norrut vid Verbania.
Jag har kört den några gånger och bitvis har den känts otäck, ja faktiskt
farlig.
Efter vintern
är det vanligt med stenras, bland annat på den livligt trafikerade vägen längs
östra sidan av Vierwaldstättersee. Där har det varit flera ras som ställt till
det i påsktrafiken.. Pierre är just nu uppe i Glarus och inspekterar rasrisker,
där finns det några områden med extremt besvärligt berg som spricker under
vintern och rasar när våren kommer.
Reinhold som
bor i Stockholm, överraskade oss med att komma till långfredagens gudstjänst tillsammans
med Janne, en gång allmänt kallad Bus-Janne när han växte upp. Det var Janne
som hittade på sådant som livade upp sammankomsterna i kapellet, han hade sinne
för teknik. Själv befann han sig oftast på ett tillräckligt stort avstånd från
kapellet när lustifikationerna inträffade.
Janne är
nybliven pensionär och nu funderar Reinhold och kanske också Janne på att
flytta hit för gott. Reinhold har sedan tidigare ett fritidshus här, men det är
inte lämpat för åretruntboende och han letar nu efter något bättre, helst inne i ett samhälle. Han
skaffade huset för några år sedan då han ingår i ett jaktlag och även har
tillgång till fiskevatten. Janne gillar att sitta ute i mörkret och spana ut i rymden
genom en stor stjärnkikare. Han har hyrt ett torp vid Mälaren där det har varit
långt från störande ljus, men nu har det byggts bostäder i närheten och man
planerar även för ett industriområde, så möjligheterna för honom att hålla på
med sin hobby blir allt sämre. Reinhold har föreslagit att han skulle se sig om
efter ett ensligt beläget hus i Hälsingland. Det skall väl inte vara omöjligt
att finna ett sådant?
Vi hade en
rolig påskfest och påskdagens gudstjänst blev som vanligt glad och efteråt var
det kyrkkaffe med påsktårta och sedan bjöd Elvy med Reinhold och Janne hem på
middag. Reinhold känner jag sedan tidigare, men Janne var en ny trevlig
bekantskap. Jag hade hört lite om hans bus av mormor, jag tror faktiskt att hon
tyckte att en del av dem var riktigt kul. Han hade fått stränga tillsägelser av
sin pappa att han inte fick hitta på något bus till söndagens gudstjänst, men
det fanns ju andra aktiviteter. Väckarklockor, väl gömda på olika platser och
inställda att ringa vid mindre lämpliga tidpunkter det var hans specialitet, en
batteridriven skivspelare utanför kapellet men med extra högtalare som spelade
”mindre lämplig” musik inne i gudstjänstlokalen med mera...
Men det var
inte Janne som höll på att sabotera en dopförrättning. Det skall ha gått till
så att någon laddade en kapsel av något slag med grön karamellfärg, kapseln
skulle sedan sakta upplösas i vatten och dopkandidaternas vita särkar skulle
under förrättningen färgas vackert gröna. Men kapseln upplöstes snabbare än
tänkt och man hann byta ut vattnet innan gudstjänsten började. Nej, jag skall
inte avslöja vem det var som försökte sig på det ”skämtet”. Men sådant kan vara
bra att känna till.
Hälsingland har
landssorg idag, Lill-Babs är död. Jag gillade henne, hon hade energi och var en
stor scenpersonlighet. Jag har sett henne live två gånger. En gång i Järvsö och
en gång i Bollnäs. Det bör ha varit i början av 80-talet. Dessutom hade vi en grammofonskiva
med hennes bravurnummer ”Är du kär i mig
ännu Klas-Göran” hemma i Manchester och jag retade mig på att mina kompisar inte fattade hur rolig
den låten var.
Nu skall jag tillbringa
en stund tillsammans med materialet som jag fick på skolan förra veckan. Måste
vara mycket väl förberedd när jag skall påbörja min nya karriär som engelsklärare.
En sak som jag inte fattar, det är hur man kan släppa igenom ett övningshäfte
där de olika sätten att uttrycka genitiv i skrift är helt fel! Sedan började
jag fundera på om man gör annorlunda i amerikansk engelska. Elvy hävdar att i
Kanada gör man som i England. Jag håller mig alltså till The Queen´s English.
