Det var med en
märklig känsla som jag körde iväg till skolan måndag morgon. Samtidigt som jag kände
mig säker på att jag behärskade mitt ämne , så hade jag ingen erfarenhet av
att undervisa. Jag är ju tvåspråkig och
drömmer och tänker fortfarande ofta på engelska. Det där kan vara lite
opraktiskt, jag är inne i en affär och skall fråga efter något och kan inte
komma på vad det heter på svenska. Eller när jag blev stoppad i en vanlig
trafikkontroll och utan att tänka på det svarade polisen på engelska. Hemma i
Ascona är engelska mitt vardagsspråk, trots att jag bott sexton år där, så
känner jag mig inte bekväm med italienskan. Jag förstår det mesta, men undviker
att bli inblandad i konversationer där man behöver uttrycka sig mer exakt.
Men nu är jag i
Sverige och jag har alltid känt att det är helt naturligt för mig att tala
svenska. Stavningen har jag fått nöta in och numera behärskar jag tje- och sjeljuden
och en del andra exklusiva stavningsvarianter till fullo.
Men – att
undervisa, det har jag ingen erfarenhet av. Det går knappast att lyfta fram
minnen och erfarenheter från när jag själv gick i skolan i England, hela situationen
är så annorlunda. Men det har gått skapligt, faktiskt bättre än jag räknat med.
Eleverna uppför sig väl, är artiga och intresserade men kanske lite rastlösa. Jag
har inte riktigt klart för mig hur de 43,5% som jag skall jobba beräknas, men
jag tar det jag får. En positiv sak är att det blir en del ”håltimmar” för mig
och då kan jag i lugn och ro sitta och förbereda mig och så är mycket avklarat när
jag kommer hem.
Igår körde Elvy
ner till Uppsala för att se till lägenheten och samtidigt åkte Inger och Göran
med henne. Nu är de framme i Ascona och allt har gått bra, Nigel och Jen
hämtade dem på stationen i Locarno och sedan hade de fikat tillsammans och fått
tillfälle att installera sig. I kväll äter de middag hos Jen och Nigel och även
om det nu blir några regndagar framöver, så vet jag att mina vänner tar väl
hand om nykomlingarna.
Och så var det succédokusåpan Svenska
Akademien;
Igår fick jag
mail från Melanie, som är bibliotekarie i Fribourg. Hon hade läst i en fransk
nättidning som riktar sig till bibliotekarier, att svenska akademien skulle
upplösas vid sitt ordinarie sammanträde på torsdag och att kungen i fortsättningen
skulle ansvara för valet av litteraturpristagare tillsammans med fem experter. Var
det verkligen korrekt? FAKE NEWS svarade
jag! Var får dom allt ifrån? När jag
mailade tillbaka frågade jag om det var något slags humorsajt hon fått
informationen från. Svaret kom snabbt, det var en seriös informationskälla som
hon brukade kolla.
Men det kanske
är en genomförbar idé, istället för att låta några gamla herrar som håller
varandra om ryggen dominera akademien, så kanske man kunde få fram yngre och lite
mer lättlästa författare som nobelpristagare. I en tid när det ändå ges ut
massor av böcker, men många av tvivelaktig litterär kvalitet, så borde man
kunna vaska fram några goda författare som kan locka ”de breda massorna” till
att läsa deras böcker. På så sätt kan man kanske motverka att boken byts ut mot
tv-serier. Elvy hade läst om en kanadensisk författare som slutat skriva böcker
och som nu skulle ägna sig helt åt att skriva för tv.
Idag slutade
jag halv tre, handlade på vägen hem och sedan lade jag mig på sängen och
somnade. Som tur var väckte telefonen mig efter en halvtimma. Jobbet är ovant
och jag blir trött. Men det är roligt!
Nu skall jag
låna Elvys kängor, som är försedda med dubbar och gå en promenad. Solen skiner
och det är ett par plusgrader men väldigt, väldigt halt. Söndag är sista dagen
att ha dubbdäck på bilen, men jag har förstått att det kommer att bli en hel del
”civil olydnad” – det är inte tillrådligt att köra på de mindre vägarna med sommardäck ännu! Dagtid
kommer det att vara rätt många plusgrader nästa vecka, men fint väder på
dagarna bäddar för flera minusgrader på natten, säjer ortsbefolkningen.
