Det går som på räls

Sitter på tåget från Geilo mot Oslo S där jag så småningom skall byta till tåget som tar mig till Gardermoen. Jag sover över där i natt för att ta ta ett morgonplan (förmiddagsplan?) kvart i tio som tar mig direkt till Zürich. Jag hoppas sedan att vara hemma vid femtiden. Det är alltid knöligt att resa Ascona-Geilo vare sig det är tur eller retur. Reser jag med nattåget så kan man göra resan samma dygn men det blir tröttsamt och stressigt. Utanför kupéfönstret är det grått, inte mycket att njuta av. Däremot så hoppas jag att prognoserna för i morgon stämmer, på eftermiddagen skall det bli fint väder. Det är utsikten över Vierwaldstättersee som lockar, En verklig bonus.

Jag har fått mail från en av mina vänner. Med anledning av det jag skrev i slutet av gårdagens inlägg så undrade hon om jag verkligen tror så reservationslöst på det jag skrev där. Eller var det länken till Guldgrävarsången som var lite provocerande?

Vad då? Det är väl klart att man inte får ta med sig något ”till den andra sidan”. Vare sig man tror på ett liv efter detta i en annan dimension eller att allt är finito när hjärtat slutar slå och all aktivitet i hjärnan avstannar så har man ingen nytta av jordiska ägodelar längre.

Jag blev en gång ”beskylld” för att ha en ”söndagsskoletro”. Jag har nog det och jag har det på goda grunder. Min söndagsskoletro baserar sig på det Bibeln berättar för oss. Vad är alternativet? Behöver jag sitta och klura ut en alternativ himmel, ett DIY paradis?

Men jag är inte bokstavstroende. Jag är helt övertygad om att mycket, och då särskilt texter i GT måste tolkas utifrån den tid när de skrevs. Även mormor hävdade att Bibeln skall läsas med förnuft. Skapelseberättelsen ger oss den information vi behöver – och min tolkning är att den i stora drag överensstämmer med evolutionsläran. Moralregler skall förstås utifrån den samhällsstruktur som rådde på den tiden. Kosherreglerna innehåller en hel del regler för livsmedelshygien som säkert var bra på den tiden, långt innan kylskåpet var uppfunnet. Sen är det så att skriftlärda har lagt till en hel del lagregler ur egen fatabur. Personer med diktatoriska böjelser är inget unikt för vår tid.

Just nu fick jag mail från David. Nu är det klart för årets första kanalfärd. Det blir David, Jen och Nigel och överraskande nog Susannes föräldrar Gilbert och Gunnel. I maj kommer de att köra Llangollen kanal. De får hyra en båt som har sin ”hemmahamn” en liten bit norr om infarten till Llangollen kanal. Avundsjuk? Jo lite... eller ganska mycket. Jag har åkt på den två gånger och jag skulle inte ha något emot att göra det en tredje gång. Det är det mest spännande och intressanta kanalavsnittet som jag fått vara med på. David har aviserat om en resa i september också men jag har lämnat walk over i år. Jag tror inte att jag hinner.

Nu har tåget passerat Nesbyen och det är fortfarande jämngrått. Men det gör inte så mycket, jag har en bok, en svensk bok att läsa. Rickard hade just läst färdigt den. Boken heter En annan gryning, författaren heter Camilla Sten. Boken kategoriseras som en dystopisk framtidsroman. Människor delas in i olika kategorier utifrån etnicitet och tilldelas samhällets resurser därefter. En otäck men nödvändig bok enligt Rickard. Men först skall jag liva upp mig med en chokladbit.