Hemma i Ascona igen!

Det var skönt att komma hem igen, det var nästan åtta veckor sedan sist. Tack till Marlene och Regula som hade köpt hem mat och sett till huset och tomten. (Nej, jag skriver inte trädgården, den här branta tomten med mest berg, ett valnötsträd, tre förskrämda buskar där några perenner och tidiga lökväxter hukar sig under förtjänar inte namnet trädgård.) 

Resan gick enligt planerna och solen sken när tåget körde den vackra sträckan på Vierwaldstättersjöns östra sida. Jag hade sällskap med en irländsk dam som skulle hälsa på landsmän i Bellinzona. Det var hennes första besök i Schweiz och hon var fascinerad och lite skrämd av bergen. Jag förstår henne men tycker nog att Vestlandet i Norge är ännu mer  skrämmande. Rickard håller reda på var de hemskaste vägarna finns och ser till att skrämma upp intet ont anande norgeturister -  vi brukar ju kalla hans rundresor för  ”worst of  Norway”.

Nu  skall  jag stöka undan de nödvändigaste praktiska bestyren och sedan får jag koncentrera mig på uppdraget som skall vara klart till månadsskiftet. Har en deal med mig själv att sätta igång senast klockan elva.

Jag skypade med Elvy igår kväll. Hon strödde lovord över deltagarna i deras intensivundervisning i svenska. De har lagt in korta konversationsövningar där deltagarna själva  får välja ämne.  I går hade de velat tala om skogen. De ville gärna få möjlighet att gå ut där i grupp när snön försvunnit och det torkat upp lite mer. Skogen fascinerar dem och skrämmer dem lite också. Vi tar skogen för given, att vi kan ströva omkring där fritt, vi kan plocka blåbär, lingon och svamp och inser inte hur privilegierade vi är. Elvy tänkte att  de också skulle ordna med en resa till Järvzoo när vädret blir lite bättre, då får de se våra inhemska vilda djur på nära håll. 

På lördag eftermiddag skall vi samlas för att öva, det är gudstjänst i kyrkan i Lugano och vi har blivit ombedda att sjunga tre sånger. Det kommer attl bli en mycket känd sång som vi sjunger på italienska -  O Store Gud. Temat för gudstjänsten skall vara våren - för mig känns  det som om vi nästan har sommar. 

Den intensiva värmen som finns längre söderut har inte nåt  hit men en eftermiddagstemperatur på femton grader, vare sig  solen skiner eller det regnar, det skall man inte förakta. Uppe i bergen har det kommit rejält med snö de senaste dagarna men det är blöt snö  som inte kommer att ligga kvar så länge. Det är förstås en fråga om referensramar och den egna upplevelsen men jag tycker nog att det känns mer som sommar än vår här. Dörrarna till balkongen står vidöppna, fåglarna kvittrar och några av dem väsnas, det ser ut som att molnen kommer att skingras och då krävs det en rejäl dos självdisciplin för att sitta inne och jobba. Börjar jag elva så får det väl bli ett fyratimmarspass idag. Måste träna upp mig  lite...