Nu börjar det bli
kritiskt på några platser uppe i bergen. Snösmältningen är i full gång
och så kommer det regn samtidigt vilket gör att det är risk för jordras och att vägar undermineras eller spolas bort.
Det är inget nytt, så blir det ju i bergiga
områden men nu verkar det vara akut, särskilt på sydsluttningar. Flera mindre
vägar är avstängda och gamla människor
som bor i några av de utsatta
byarna har tillfälligt fått flytta. Så egentligen skall jag väl inte klaga på
att regnet öser ner här utanför, den sortens
problem drabbas inte jag av. I morgon och några dagar framöver skall det
bli riktigt fint väder.
Idag räknar jag med att
bli klar med mitt uppdrag. (På så
vis är det positivt med regnet.) Sen får det vila över söndag och måndag gör jag
en sista genomgång. Jag har tid på mig hela nästa vecka, men när jag fått iväg ett
färdigt uppdrag så infinner sig en sån behaglig ”sommarlovskänsla”. Men jag
gissar att det dyker upp något nytt uppdrag (nya inkomster) inom några dagar. Men
jag njuter så länge det går.
Jag har skummat de schweiziska tidningar som finns på nätet
och tänkte att något intressant härifrån
borde jag väl kunna förmedla. Men allt
i nyhetsväg här står sig slätt mot Miljöpartiets turbulenta vecka. Och som
grädde på moset så kommer antydningarna om att islamisterna har fått alldeles
för stort inflytande i partiet. Är det fakta som ligger bakom eller är det någon som utnyttjar situationen för att
späda på en allt mer utbredd misstro
mot muslimer?
Marlene tycker att det skulle vara praktiskt om alla hälsade med handen mot
hjärtat, inte minst i förkylningstider.
Handslag skulle då reserveras för dem som avslutat en affärsuppgörelse eller
när internationella ledare skrivit på någon
överenskommelse. Varken Marlene eller
jag tycker om överdrivet
kramande eller kindpussande. Det skall
vara något man reserverar för dem som står en närmast. Här kindpussas
det hela tiden. Några gånger har jag
räddat mig när jag riskerat bli kindpussad
av någon jag som jag verkligen inte
gillar. Då drar jag fram näsduken och ser ut som om jag just var på väg
att drabbas av en riktigt kraftig nysning – som inte blir av. Då brukar den
anfallande hålla sig på lite avstånd.
Eller också sträcker jag fram handen på ett sådant sätt att det blir en signal om att jag inte har lust att varken
kindpussas eller kramas. David säjer att då ser jag ut som en finsk timmerhuggare när jag sträcker fram handen. Finsk
timmerhuggare???
Det är tur att det blir fint väder i morgon. Då skall vi
vara ekumeniska och gå med Leo & Co till Mario Bottas Mariakapell uppe vid Monte Tamaro. Det
blir en kortare pilgrimsfärd dit upp och mässa i kapellet.
Mario Botta är en schweizisk arkitekt som skapat byggnader
med djärv arkitektur, allt från kasinot i den lilla italienska enklaven vid
Lugano till San Francisco Museum of modern art. Han har även skapat några kyrkor av vilka kanske den svart-vita
kyrkan uppe i Mogno är den mest spektakulära,
tätt följd av Mariakapellet högst uppe på Monte Tamaro.
Och nu åter till arbetet!
