Strålande minnen

När den första informationen om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl  kom, så tänkte jag att det där, det var  väldigt långt bort. I England var ingen orolig för  strålningen, mer hade man en oro som var grundad på politiska orsaker ”man kan aldrig veta vad ryssarna har för sig”.

Några dagar senare var jag personligen drabbad. Pappa hade bättre koll och talade om för  mig  att nu hade den radioaktiva strålningen nått Sverige. Gästrikland och Hälsingland var hårt drabbade och jag fick bara acceptera att det inte blev något  sommarlov hos  mormor  i år. Men vad då, sommarlovet började ju inte förrän måndagen den 8 juli och då hade väl faran gått över? Pappa satte sig ner och förklarade för mig vad cesium var, om halveringstider och allt det där andra. Men jag totalvägrade, jag skulle  till  mormor på sommarlovet. 

Pappa menade att nu fick vi lugna ner oss lite så skulle han skaffa  mer information. Han skrev brev till kommunen – inget svar, man hade väl annat att tänka  på. Brev till länsstyrelsen besvarades med ett tryckt standardsvar – de var förstås nerlusade  med förfrågningar från oroliga medborgare. Då tog pappa kontakt  med Strålskyddsinstitutet och fick ett trevligt, personligt svar därifrån.  De ville att vi skulle  avvakta tills i början av juni och återkomma  då, så skulle  de förhoppningsvis kunna  ge ett mer exakt svar. Under maj månad fylldes vårt hem av svenska  dagstidningar, pappa köpte allt han kom över och vi stod i daglig telefonkontakt med mormor för att höra hur människorna och naturen påverkades. 

En dag kom det ett nytt brev från Strålskyddsmyndigheten. OM jag ändå skulle resa så skulle  vi införskaffa jodtabletter och jag skulle börja äta dem en vecka innan resan och sedan så länge jag var i Sverige. I början av juni  kom det ett nytt brev med förhållningsorder, nu fick man inte äta bär eller  frukt, inte plocka svamp och  undvika att sitta direkt på marken i de områden som hade drabbats av det radioaktiva  nedfallet..  I början av juni skrev pappa ett nytt brev där han tackade för informationen vi fått och undrade om det var något utöver detta som vi skulle  tänka  på. Det kom ett vänligt svar med lite mer information och pappa insåg att jag nog borde få resa i alla fall. (Det var väl trots allt lugnast så.)

Sen tog han kontakt med någon av dagstidningarna i Manchester och det blev en helsida med bilder både  på pappa och mig och breven och där man naturligtvis instämde i hans beröm över hur han blivit  bemött av Strålskyddsinstitutet. ”Svensk effektivitet” tror jag rubriken var.

Jag kom till  mormor som den sommaren hade fått avstå från att odla grönsaker, landet var istället fullt av sommarblommor. Hon hade noggrant klippt av alla blomklasar på vinbärsbuskarna ”så slipper jag irritera mig  på att jag inte  får ta hand om bären  sedan” och lyckligtvis hade det blivit både regn och blåst i blommen på äppleträden så det hade ändå inte  blivit  någon rekordskörd.

Folk var förstås oroliga för vad strålningen kunde innebära, hur skulle man skydda sig, hur skulle man göra med sådant som måste förstöras, var vattnet farligt att dricka? Mormor hade en rejält djupborrad brunn som var säker och grannarna hämtade vatten till matlagning hos henne. Små  barn fick leka inne och just då var närodlad mat inte att tänka på. Men annars, jag  och mina kompisar levde som vanligt men hade både presenning och filt att sitta på när vi hade utflykt.

En sak som upptog mormors tankar var orden i Uppenbarelsebokens åttonde kapitel.

Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. 
Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.

Långt senare fick jag höra att orten Tjernobyl inte har fått sitt namn efter malört, utan efter den nära släktingen gråbo. Noga räknat är det heller inte ryska som är det aktuella språket, utan den nära släktingen ukrainska.Men - vad gäller betydelsen på ukrainska så motsvarar den stort sett även den ryska, chornobyl = svart gräs.  Vad gråbons svarthet beträffar, så har den faktiskt svarta stjälkar. Malörtens stjälkar är grå.

Det blev en speciell sommar, inte minst därför att pappa envisades  med att han, istället för att tillbringa två veckor  hos  mormor och mig skulle ta med oss, inklusive morbror Alf-Bertil  till Danmark. Först var det en vecka  på badhotell och sedan en veckas rundresa. Jag tror att mormor i själ och hjärta  tyckte att det var skönt att komma bort från allt strålningsprat ett par veckor. Det var då jag besökte den lilla staden Christiansfeld första gången och fascinerades av det jag fick höra om herrnhutarna, inte minst deras kyrkogård, Gudsåkern. Jag har  varit  där  flera gånger senare och  gläds åt den fasta tron, alla  gravar är  i snörräta rader, män på ena och kvinnor  på andra  sidan och alla ligger med  ansiktet mot öster för att på uppståndelsens morgon  snabbt kunna se Jesus när han kommer tillbaka.

När jag  kom tillbaka  till  skolan den 2 september, så krävde rektorn att jag skulle skaffa  ett intyg om att  jag inte utgjorde  någon risk för mina kamrater. Pappa tog med mig till vår husläkare som skrattade och ordnade med tid på en radiologisk klinik som hade geigermätare. Jag var strålningsfri och kunde alltså inte utgöra  någon risk – i det avseendet  - för mina klasskamrater.