Loggbok dag 20

Full english och sen var det Rickards tur att ha andakten. Han läste från Hesekiel 37 om dalen med de torra benen. Det är en profetia som faktiskt också kan ha relevans för vår tid.

Idag har vi kört långt, och det känns som om vi mest har kört i en grön tunnel. Jo, det har varit en del öppna fält också, men inte så mycket. Bitvis har de gröna tunnlarna gått i cuttings, men inte så djupa som igår. Vi gick in till Gnosall och handlade på Co-op, det var ganska långt att gå, men nödvändigt. Nu började det bli tomt i förråden igen.

Det har varit tre slussar, inga köer och vi har tagit det lugnt. Men vi har underhållit mötande båtar med sång vid lämpliga tillfällen. Climbing up the golden stair har blivit en ny favorit. Texten är en liten pärla och när man väl får in lite rytm i melodin är den rolig att sjunga. Vi har ätit middag på ”Admiral Rodney” i Breewood, en pub som Andrew rekommenderade. Sen fortsatte vi ett litet stycke till efter maten, vi visste att det skall bli ett av den här resans verkliga kraftprov som skall utföras i morgon när vi skall ta oss in till Birmingham.

I morgon är det pingstdagen. Det är tre år sedan pingstgudstjänsten i Lugano i den lilla ekumeniska engelsktalande gruppen där Lotta och Dwight var inbjudna att ansvara för gudstjänsten. Vi hade inte en aning om att de skulle vara där och de blev lika överraskade av att se oss. David sa något idag som överraskade mig. ”Den förmiddagen slopade jag ex och sen dess har jag varit salvo, oavsett om jag finns med i någon rulla eller inte.” Men nog är det så att David, Pierre och jag fortfarande säjer ex-salvo om någon frågar oss, och det gör Regula också, vi vill ju inte stoltsera i lånta fjädrar.

Och nej, vi skall inte se på eurovisionsfinalen i Baku, trots att vi har TV (modell mycket mindre) i båtarna. Vårt tv-tittande inskränker sig till att någon av oss någon gång ser på något nyhetsprogram. Men vi hejar självklart på de ryska gummorna.

Vädret idag, om möjligt ännu bättre än igår.