Dagen började med de fyra slussarna i Tyerly lock flight, och den första var helt sagolikt belägen med höga branter på båda sidor av kanalen och träd som bildade en grön tunnel där ljuset bara sparsamt silade igenom. Andrew hade varnat för att slussen kunde vara lite besvärlig att hantera, men det gick bra. Efter slussarna kom vi in i en cutting, eller det kanske är bättre att kalla det för en ravin eller kanske canyon, där man sprängt ner kanalen istället för att göra en tunnel. Dwight har en rätt mäktig stämma när han drar på, och han sjöng ”Rock of ages, cleft for me” när vi passerade där, men när det kom ett par mötande båtar, så fick Lotta tyst på honom - men då tog Pierre över och spelade melodin på sitt munspel och det lät magiskt. Jag är mycket imponerad över alla som kan spela munspel. Jag har försökt och fattar bara inte hur man skall bära sig åt för att få fram en melodi.
Vägarna som korsar kanalen går på höga broar, någon av dem minst 25 meter över kanalen. Det var ett spännande avsnitt. Sen var det jordbruksmark och gröna tunnlar lite omväxlande innan vi kom in i nästa ”cutting” vid Norbury. Den var inte lika djup och dramatisk som den vi kört genom tidigare. Strax intill ligger Norbury Junction, det finns en kort arm kvar av en kanal, ett av dessa storslagna projekt som aldrig fullbordades. David tror att den skulle ha gått till Shrewsbury och River Severn. Nu har vi moorat i en grön tunnel någonstans mellan Norbury och Gnossall, matlagning pågår och efter mat och disk blir det nog promenad och lite sång. Vi har hunnit skaffa oss en imponerande repertoar. Dels har vi Davids egenhändigt sammanställda sånghäften men också ett antal handskrivna lösa blad.
Vädret? Sol, blå himmel, lite mer vind än igår och +26.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.