Ja, ni vet väl hur vi börjar dagen så det behöver jag inte upprepa, möjligtvis så förtjänar det att nämnas att David stod för morgonandakten och då var vi inte på kanalen, utan med Elia på Carmel.
Då kom Rickard på att vi (han och jag) skulle sjunga Susen av regn. Vi nöjde oss med första versen och kören, men då ville alla lära sig den, men vi sa att det kunde vara riskabelt med tanke på vädret de kommande dagarna, och då svalnade deras intresse snabbt.
Pierre har lovat att översätta Susen av regn till engelska, han har hållit på med det i minst ett år nu. Det är inte så att han struntar i det, men han tycker att det är svårt att förmedla den där naiva stämningen i sången. Men det kanske blir en översättning till slut.
Vi passerade den stora bilskroten och där på andra sidan kanalen mynnar Prees Branch ut i Llangollen Canal. Den är ett av alla de här kanalprojekten som aldrig nådde ända fram. Sen var det det buddistiska retreatcentret – ingen synbar aktivitet där i år – och det imponerande herresätet Hartland Abbey. Vi stannade till vid Cole Mere, den största av sjöarna i det som kallas för Shropshire Lake District, fikade och gick en lång promenad. När vi sen fortsatte, så märktes det att motståndet i vattnet blev riktigt stort vid ett par broar där kanalen alltså smalnar av. Vi passerade Blake Mere och sen var det dags för den 80 meter långa Ellesmere tunnel. Vi moorade i marinan i Ellesmere , snyggade till oss och gick sen in till stan för att äta middag. Det fanns inget ställe som verkade ok i centrum, men ner mot sjön, vid kyrkan fanns puben Red Lion Coaching Inn som var ett riktigt trevligt ställe. Menyn var inte så omfattande, men maten var bra.
I dag är det alltså 17 mai, men vi hade ingen blötkake. Få se om vi kan ta skadan igen i morgon. Det är inte bara Norges nationaldag utan också Himmelsfärdsdagen. Den är inte helgdag i UK, men vi hörde att det var kyrkklockor som ringde på flera håll vid sjutiden på morgonen. I Schweiz är det helgdag och kyrkorna har ofta utflykter och familjeaktiviteter den här dagen
Idag har vi tränat på Shall we gather at the river och nu låter det riktigt bra. Vi sjunger för kor, fåglar och en och annan förbipasserande båt. David har berättat för oss om hur armén en gång i tiden, från senare delen av 1940-talet fram till 1964, hade verksamhet på kanalerna och hur kanalbolagen understödde den verksamheten. De som skötte om det här var majorerna Ivy och Fred Fielding. Familjerna som livnärde sig på transporterna på kanalerna bodde på sina båtar och barnen fick ingen skolundervisning. Fieldings reste först med vissa sträckor och såg till att barnen fick lära sig det mest elementära i läsning, skrivning och räkning. Sen fick de en egen båt, ”SALVO, the floating schoolhouse” av kanalbolagen. 1964 fick Fieldings nya order, de sändes till Libyen – snacka om miljöombyte! När Fieldings senare pensionerades fick de bo i det f d tullhuset vid Norton Junction. Huset finns fortfarande kvar, vi var där och kollade för ett par år sedan.
Dwight gillar tanken med evangelisation på kanalerna, man kanske skall inrikta sig på ”pub-booming”. Det finns ju gott om pubar på en del av de mest attraktiva sträckorna. ”Retired and restless” säjer Pierre och klappar honom på axeln.
Vädret: ganska mycket moln över oss och i väster är det riktigt mörka moln som ser ut att vara på väg hit. Maxtemp +14 och nästan vindstilla så vi har ändå inget att klaga på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.