Ja, nu är ordningen återställd med ”om mig”. Jag befinner mig på den något mer undanskymda platsen, längre ner till höger igen. Jag begriper ingenting.
Full english, morgonandakt. Det var Davids tur och han använde sig av Fil 4.4, Rejoice in the Lord always, I will say it again, rejoice! - ett bibelord som kom till honom när han vaknade. Inget dumt sätt att börja dagen på! Sen var det genomgång av dagen innan vi körde iväg.
Vi har avverkat Coventry Canal tidigare, men då i andra riktningen. Det är intressant att man ser helt nya saker nu, bland annat en hög obelisk som lär ha hört till ett rivet herresäte nära kanalen. Vi passerade Polesworth och sedan den imponerande Pooley Hall där vi moorade under vår allra första resa. Sen stannade vi till för att gå upp på den stora slagghögen där man både kunde beundra landskapet och se den täta trafiken på M42 strax intill. Vi passerade Amington och Tamworth, tog oss över akvedukten som går över floden Tame och sedan kom vi till Fazeley junction där man kan köra åt sydväst mot Birmingham på Birmingham & Fazeley canal, men vi fortsatte norrut på B&F, mot Fradley Junction. Efter Fazeley passerade vi Drayton Manor Theme Park – vilket hördes.
Sträckan som vi avverkat i dag är till allra största delen en vacker och lummig sträcka. Vi stannade till i Hopwas Wood för eftermiddagsfika och så skulle D&P kolla om varningsskylten stod kvar. Det gjorde den och då får man väl anta att försvaret fortfarande använder skogsområdet för sina övningar. Annars är Hopwas Wood mest känd för att den påstås ha varit ett tillhåll för ockulta sekter på 1980-talet med blodiga riter och där häxor skall ha dansat nakna... Av någon anledning så vet David en hel del om detta. (Skumt!)
När vi fikade så berättade Marlene för Lotta och Dwight vilken ”resa” hon gjort sedan vår första kanalfärd september 2009. Vi ( d v s Pierre, David, Marlene och jag) hade ju känt varandra länge och umgåtts mycket, på hemmaplan i Ascona blev det väl inte så mycket armésnack, men när vi levde så tätt på båten, så blev hon intresserad och ville veta mer. Nu känner hon sig helt hemma i vår lilla synnerligen informella armégemenskap och har också, något som hennes mamma ogillar, dragit sig bort från katolska kyrkan som hon upplever som torr och formell. Vi har ju inte varit ute och ”fiskat i andras sumpar” utan det här har skett helt naturligt och visst tycker vi att det känns bra att hon vill vara med oss.
Byn Whittington fick besök därför att vårt brödförråd var på upphällningen, centrum låg en liten bit från kanalen så vi fick en promenad också. ”Här har vi varit förr” påstod David, jag kände inte igen mig. Men vi har ju kört den här kanalen en gång tidigare så troligen har han rätt. Vi har moorat vid Fradley Junction och skall snart gå till The Swan, den trevliga puben som ligger just där Coventry Canal slutar och möter Trent & Mersey Canal.
Vädret: Regn under natten och när vi vaknade. Nu fick vi tillfälle att pröva regnskydden över akterdäcken och det fungerade riktigt bra. Vid elvatiden upphörde regnet och vi kunde skymta solen. På eftermiddagen gick termometern upp till acceptabla +15. Nu mörknar det i väster och så får vi bara hoppas att det regnar över tills i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.