Loggbok dag 10

Full english (hade ni väntat er något annat?) och morgonandakt som Regula ansvarade för. Hon hade valt 1 Peter 2.5 om de levande stenarna. Och sen kunde ju inte Lotta och jag låta bli att sjunga:

”Av levande stenar, som först slipats till,
 Gud nu förenar och bygga vill
sitt heliga tempel med återsken
av klippan Kristus, där Gud tagit varje sten”.

Två dagar i rad med såna gamla godingar! Mormor hade en LP med de här tonsatta bibelverserna och jag kunde alla. Och det var under 70-talet Lotta läste i Göteborg och gick till Björngårdsvillan. (Nej,jag vet inte vad det är, men hon ser lyrisk ut när hon talar om den.) Nu har en del sånger fallit ur minnet, men Lotta och jag har idag försökt att ta fram en del ur minnesarkivet och det blev faktiskt rätt många. Ett par av mina favoriter dök upp, ”Under sång och dans skall man säja, alla mina källor äro i dig” och så ”Tänk att få vara ett Guds barn”. Då blev vi lite nostalgiskt tårögda båda två.

Vi har färdats genom samma lummiga lantliga landskap, kom fram till Grindley och medan vi andra slussade, så utforskade Lotta, Dwight, Regula och Marlene byn. De kom tillbaka och berättade att de fotograferat en skylt där det stod Welcome to Cheshire. Det gjorde väl inte så stort intryck på oss andra, vi väntade väl mest på att få komma in i Wales, men det gör vi inte förrän vid Chirk. Sen var det slusstrappan och där fick vi vänta en stund, så pass länge att vi fikade. Nästa mål var Whitchurch, en gammal stad, bebodd sedan romartiden. Det finns en arm av kanalen som går in mot Whitchurch, där moorade vi och sen var vi på sightseeing och shopping, matförråden började tryta. Det är ganska långt att gå in till centrum, men vi behöver röra på oss. Om towpath är i gott skick, så händer det att några av oss joggar vid sidan av båten.

Nu har vi moorat invid Fenn´s Moss och det var jag som ansvarade för maten i vår båt idag. Vi har ätit pasta med färdiglagad djupfryst Salsa alla Bolognese till. Det var en chansning med köttfärssåsen, men den var riktigt, riktigt god. Det blir lätt lite enahanda med maten när vi lagar den själva, främst därför att vi inte vill hålla på och söla ned många grytor och redskap. Men sen äter vi ju middag ute ibland också. Då får vi lite lokalfärg på köpet. Det är snart dags för kvällens singalong. Nu har de kommit på att verserna på Shall we gather at the river skall sjungas som barbershop medan ”damkören” får sjunga kören och det skall vara svagt, melodiskt och låta himmelskt. Mycket tveksamt om vi klarar av det.

Jag fick den svenska texten till I´m bound for Canaans shore idag. Tack Ingrid! Sen kan jag konstatera att kören är väl en av de mer lyckade översättningarna av äldre sånger. ”Jag styr mot Kanaans kust, jag är ombord på evangelii skepp och styr mot Kanaans kust.” Lotta, Rickard och jag sjunger den på svenska för de andra. Enligt Ingrid finns den inte med i den nyaste upplagan av den svenska sångboken, vilket hon beklagar. Det gör jag också. Det verkar som om ”roliga” sånger med en målande beskrivning inte är up to date numera. Det är som Rickard säjer, det skall vara lovsångskörer presenterade via videoprojektor, körer som man inte hinner lära sig innan de blir inaktuella. Det är hans erfarenhet från Bergen.

Fint väder hela dagen, men bara +14 som mest.

En sak till: Jenny, det blir inga bilder här i ”loggboken”, det tar så mycket tid. Vi kanske kan göra ett bildspel så småningom och maila över till den trängre vänkretsen.