Loggbok dag 25

Idag hade vi Hatton locks framför oss, 20 slussar. Dagsetappen igår blev lite kortare än vad Andrew hade rekommenderat, så det blev ingen sovmorgon. Tidig full english, Regula höll i morgonandakten, hon hade valt ut fem bibelverser som betyder mycket för henne.

Vi befarade det värsta i slussarna, men här har det gått ganska smidigt och ett par av de mest högljudda bråkmakarna igår var faktiskt på väg mot Birmingham och de andra kanske fortsatte på Stratford Canal. Vi har i alla fall inte sett till dem. Här är det ingen rast och vila, de breda slussarna med dubbla portar kräver att en av oss finns på var sida av slussen om det skall gå smidigt. Vi har sett till att komma in i slussarna samtidigt, och så är vi numera väl intränade besättningar som koordinerar det som skall göras. Då behöver vi inte diskutera vem som skall göra vad. I en smal sluss, där man bara får plats med en båt, så är det inte så viktigt hur man släpper på eller tömmer ur vattnet, men på Grand Union måste man börja på rätt sida så att båtarna inte ligger och slår mot varandra eller de stensatta sidorna i slussen.

Nu är vi i Warwick och dagens middag skall bestå av fish & chips. Vi känner till ett riktigt bra F&C men den ligger långt från där vi moorat. Pierre fann på råd, han ringde efter en taxi. Hoppas han är här snart, för jag är riktigt, riktigt hungrig.

Dwight kom på en (i hans tycke) lämplig sång idag,

We´re on the homeward trail, we´re on the homeward trail,
singing as we go, going home... singing, singing go-o-o-o-oing home.

Tyvärr är sången på sätt och vis alltför sann, vi är på väg mot resans slut. Men innehållet kan också ses symboliskt och då blir det inte så trist.

Idag har det varit mulet nästan hela dagen och på eftermiddagen kom det ett par små regnskurar. Det har också blivit kallare +17 som mest.