Loggbok dag 21

Vilken annorlunda pingstdag det här har varit! Vi startade redan klockan sju med morgonandakten som Yvette ansvarade för, med assistans av Pierre. Vi började med att sjunga Send the fire, alla verserna och den riktiga melodin, Tucker. Yvette läste naturligtvis Apg 2 och Pierre sjöng The Fruit of the Spirit och To be like Jesus och sen sjöng vi förstås den tillsammans.

Efter vår pingstandakt så startade vi båtarna och lagade frukost och turades om att äta under färd. Vi var förvarnade om att detta var en lite speciell dagsetapp som kunde ta en hel del tid Vi körde genom grönska och idyll ner till Autherley Junction, med en s k stoplock och där svängde vi in på Birmingham Main Line.

Lotta ville sedan visa Yvette musikalerna på Gowans & Larssons hemsida, men det verkar som om de tagit bort ljudklippen eller också hade hon inte rätt programvara. Lotta hittade inspelningar av Jesus folk och To be like Jesus på Internet och då fastnade vi för Jesus folk – som är så medryckande - och Yvette lärde sig den snabbt.

Vi har klarat av massor av slussar (ca 25 tror jag) och vi har kört genom industriområden av mycket varierande prydlighetsgrad, allt från ruiner till nya hus, det har varit en del riktigt fina gröna områden men mycket skräp i kanalen. Det skulle vara intressant att veta hur många broar vi har passerat under, det har varit allt från järnvägsbroar, gångbroar och traditionella tegelbroar till passager under stora motorvägar. Dessutom har det varit många kanaler som gått ut från eller korsat Birmingham Main Line, som vår kanal hette. Eller rättare sagt så är en del av dem den gamla sträckningen av BML som slingrar sig betydligt mer än den nyare som vi kör på. Vi har en rätt utförlig karta över BCN, som det kallas (Birmingham Canal Navigations) och kan bara konstatera att det påstående som finns i flera kanalguider, att Birmingham har betydligt längre och fler kanaler än Venedig, det måste stämma. Men det verkar som om långt ifrån alla av dem numera är farbara med en narrowboat, däremot finns det markeringar för kanot på en del. Slussningen har gått smidigare än förväntat, en del slussar har det bara varit att glida in i, så den här etappen tog inte så lång tid som Andrew förberett oss på.

När vi närmade oss de centrala delarna av Birmingham så blev omgivningarna fräschare. Tänker man på varför kanalerna en gång byggdes, så rynkar man inte på näsan åt att de går genom industriområden, men det är förstås trevligare att köra genom ett vackert landskap. Nu har vi moorat i Gas Street Basin och skall snygga till oss och gå till en restaurang med nordafrikanskt kök där vi också var för tre år sedan. Ett favoritställe för Pierre som hade ringt i förväg och kollat att restaurangen fanns kvar. Riktigt god mat, mustigt och kryddigt men inte alltför starkt om jag minns rätt.

Vädret? Ja, kort sagt, bättre kan det inte bli!