Jen och
Nigel kom fram till Hirtshals
enligt planerna, men det var en jobbig
resa. Nigel var sjösjuk, men inte Jen. De körde några mil och stannade sedan
över natten på en camping utanför Hjörring och fortsätter idag söderut. Jag
hoppas att de har det varmare än här, just nu är det +8. Men det skall bli bättre väder, påstås det.
”Mannen” har
börjat röra på sig igen. Igår var det stora rörelser i bergsmassivet, idag har
det stannat av. Fjellet gör verkligen
skäl för sitt öknamn, Seigmannen=sega gubben. Nu är det tredje gången som det
är ”red alert” för rasfaran. Geologen är faktiskt hoppfull att
det kommer att rasa bara det blir
tillräckligt med regn. Problemet
är bara hur mycket som kommer att rasa. Blir det bara toppen av
Veslemannen (lilla mannen) så lär gårdarna
nere vid Rauma klara sig och så kanske de kan få lugn och ro i några år i
alla fall, men det finns en risk att
betydligt mer av fjellet skall rasa och då kan kommunikationerna genom
Romsdalen bli utslagna för lång tid framåt. Det finns både väg och järnväg genom
Romsdalen (från Dombås till Åndalsnes) och att finna alternativa vägar om vägen
spärras, det är inte så enkelt. Det blir långa omvägar. Sen finns det ett
skräckscenario att så stor del av
fjellet skall rasa så raset når ner
till Rauma och dämmer upp älven. Pierre följer förstås händelserna med stort intresse och önskar naturligtvis att han varit uppe i Romsdalen.
Jag läste i Corriere
del Ticino idag att en hög kran som stått kvar i centrala Ascona flera år
efter avslutat byggarbete, fortfarande står
kvar, trots föreläggande om att den och några bodar och diverse
byggskräp skulle vara borta senast sista
juli. De som bor i bostadshusen närmast är oroliga för att kranen skall rasa, det har inte gjorts något underhåll på den under tiden som den
stått där och armen längst upp på kranen
svänger betänkligt när det blåser. Anledningen till att kranen inte tagits ner lär vara en tvist
mellan beställaren av arbetet och företaget som utfört arbetet. Det var ett liknande ärende i Locarno för några år sedan, då hade företaget som
ägde kranen helt enkelt upphört och
eftersom den stod på privat mark, det var en bostadsrättsförening, så fick de
boende själva bekosta nedtagningen av kranen, men de fick inte sälja den utan nu ligger den i något industriområde
där markägaren vill ha hyra. Ibland, nej ofta är kommunerna väldigt slöa och allt som kan förorsaka lite besvär det ser man
till att driva så att ansvaret och kostnaderna
inte hamnar hos kommunen. Sen är det ett
problem att kantonerna har så stor självbestämmanderätt i många frågor, har man
inte aktiva politiker som driver på även mindre ärofulla frågor utan bara
sådant som ger positiva rubriker – vilket Ticino har ”begåvats” med, så följer kommunerna den mest
bekväma vägen.
Nu skall jag
inte påstå
att allt i Norge och Sverige fungerar perfekt heller. I Bollnäs är det en
segdragen rikskänd historia med ett torg som såldes till ett danskt företag som
hade stora planer för torget – som det inte blev något av, man skyllde på finanskrisen. Sen köpte
kommunen tillbaka torget från danskarna
till ett betydligt högre pris . Torget har under många år varit en sandöken,
det var någon kreativ person som tillverkade en kamel och en pyramid och
ställde dit. Man hade en arkitekttävling
och det vinnande förslaget kom från Karavan (!) landskapsarkitekter och
nu har man efter år av kommunalt manglande kommit å långt att torget förhoppningsvis kommer att invigas
”i höst”. Jag är tveksam till de betongkolosser som man ställer upp på
torget, men smak och tycke skall man
förstås inte diskutera. Vi får se hur det bli när det blir klart.
......................................................
Just nu
ringde Erik och frågade om jag kan komma till förlaget på tisdag. Det bör jag
väl kunna, lika bra att börja planera resan nu – det är alltid ett pyssel när man skall kombinera Bergensbanans
tidtabell med flyg.
