En trist och
regnig dag men här i huset luktar det kanelbullar. Bakning är ett utmärkt sätt att
fördriva tiden när det regnar - enligt Elvy. Vårt behov av fika med kanelbulle är enormt. Jag tror
att det blir en ”matpaj” till lunch
också.
Jen och
Nigel kom hem till Ronco igår. De har kört runt i Danmark och ”sett allt utom Köpenhamn” – det blir en
annan gång. Två och en halv månad har de varit runt och sett sig om i Norden.
Fortsätter de så här, så kommer de snart att ha sett mer av Europa än vad
den flesta européer har gjort. När de
var här, så talade Nigel om att ta en tur genom Tjeckien och Polen till
Baltikum nästa år. Jag kunde inte annat än avråda dem från det och tipsade om
den researrangör som vi var i Baltikum
med förra året. Det var verkligen en välordnad och lärorik resa i de tre
baltiska länderna.
Dwight hade
lovat Stig att försöka få reda på något om hans
morbror, som bodde i Tulsa och
stupade i andra världskriget. (Jag skrev om detta den 9 juli). Dwight
har en bekant som har tillgång till de
här registren och han har kommit så
långt att det fanns en Erik Nelson (Nilsson?) som bodde i Tulsa, där åldern stämde. Han stupade
på Guam 1944. Nu skulle han se om det
gick att hitta något användbart om
hans efterlevande. Hade han en fru med
tyskklingande namn så kan det vara rätt Erik.
Nu har Elvy
sett till att jag fått en grundlig
genomgång av Sveriges geografi. Vi har haft sluttenta. Jag fick godkänt. Nu skall jag på egen hand försöka lära mig lite mer om svensk historia. Vad som har hänt
efter slutet av 1700-talet har jag väl
rätt bra koll på, men inte dessförinnan. Jag har läst böckerna
om Arn men det var länge sedan.
Jag börjar
känna mig mer och mer svensk men ändå rätt okunnig om hur det här landet
fungerar på gräsrotsnivå. Hur landet styrs och hur det fungerar med de olika
politiska partierna, det har jag väl rätt bra pejling på och jag förstår
resonemangen kring stadsbudget, skatter o s v. (Fattas bara annat!) Men när
vi sedan kommer ner på län och regioner,
för att inte tala om kommuner då känner jag mig lite vilsen.
Det verkar som om man i mångt och mycket gör som man vill och negligerar påbud
uppifrån. Och så är det detta med polisen.
B-G och
Irene har varit hos sin dotter i Kungälv
några dagar. På väg norrut på E45 såg de några som högst troligt var vägpirater
och som försökte stanna dem. Irene tog fram mobilen och ringde 11414. Efter
tjugo minuters väntan gav hon upp. Det komiska är att ett par dagar innan hade
hon läst i en lokaltidning att polisen enträget uppmanade trafikanter att ringa
och berätta var det fanns vägpirater. Det är tydligen ett större problem
söderut i Sverige. Det är bra att bo
lite mer avlägset alltså.
Det
negativa med att bo i områden som här, med
större avstånd och mindre befolkning, det är att polisen inte alltid hinner
fram eller inte ens har någon bil att
skicka om det t ex gäller pågående inbrott. Vid trafikolyckor verkar de vara
snabba – men då kan ambulansen dröja om det inte är livshotande tillstånd.
Nu är det
dags för elvafika med nygräddade kanelbullar. Livet har sina ljusa stunder även
om regnet vräker ner..
