I morgon är
det surströmmingsfest och dagsnoteringen är fjorton deltagare. Det skall
bli knytkalas. Nu har jag skaffat mig
ett gott skäl att inte vara med om denna orgie. Fille, Majs hund gillar inte
surströmmingsdoften och då kan jag ta hand om honom. Vi skall åka och prova på
att träna agility och sen tar han och jag hand om varandra under kvällen.
(Fille heter egentligen Phil, men det har
blivit Fille med tiden. Det låter rätt trevligt tycker jag.)
Det är
lustigt, jag drar paralleller mellan huskurer mot sjösjuka och surströmming. Säjer någon att
man har problem med endera så översköljs man av goda råd. Nu har jag inte
problem med sjösjuka men andra i min bekantskapskrets har det. Surströmmingslukten
skall bli uthärdlig om man häller lite vichyvatten
över, om man har lite rå lök i munnen under kalaset (hela kalaset alltså...),
man skall dricka mjölk till och undvika
både öl och starkare varor, hälla Vademecum
på små bomullstussar och stoppa upp i näsan... och mycket annat.. Påminner mig om
de rättspatologer som numera finns med i varje tv-deckare, oftast en riktigt
snygg ung tjej som knappast kan ha hunnit med sin läkarutbildning. Hon gnider in lite eucalyptusolja under näsan och
erbjuder spyfärdiga poliser samma undermedel.
Nej, Fille
och jag ser på tv och tar oss var sin bit västerbottenpaj och kanske en god
kaka efteråt.
Alice är
modig, hon säjer att surströmming är helt okej, men jag undrar vad hon innerst
inne tycker. Jag föreslog Elvy att hon skulle skicka med Alice och Villy ett
par burkar surströmming när de åker till
Toronto så kan de bjuda Alices vänner på denna läckerhet. Elvy var inte
helt övertygad om det lämpliga i mitt
förslag.
Jag tar
tåget ner till Arlanda på tisdag och övernattar där och fortsätter till Zürich
nästa morgon. Då är jag hemma vid femtiden på eftermiddagen utan att behöva stressa. Elvy erbjöd sig att köra mig, men jag tyckte att hon hellre skulle
köra Alice och Villy, de reser till Toronto via Kastrup lördag den 3 sept.
