torsdag 25 augusti 2016

Jag kanske skulle lära mig dansa hambo?


 Jag fick ett sms från Marlene igår kväll – Yvette har rest till jordbävningsområdet i Italien. Hon utbildar sig inom katastrofmedicin och även om utbildningen just nu har lov, så samlade man ihop de elever som snabbt kunde  komma , för att de på plats skulle  skaffa sig erfarenheter av jordbävningskatastrofer.

Marlene fortsätter med sin ekonomiutbildning nu i höst, hon har haft ett års studieuppehåll då en av hennes kolleger från resebyrån skulle vara föräldraledig. Nu siktar hon in sig på en master i ekonomiplanering.

Jag får nästan dagligen sms med info om vad  som händer därhemma och frågor om när jag tänker återvända till  civilisationen. Nu har jag varit borta så länge att jag nog  längtar hem lite mer än att jag vill stanna kvar  här. Men ändå, så känns det mer och mer som om det är här  jag hör  hemma. Jo, jag  vet, jag är velig. I oktober kommer jag tillbaka, visserligen då till  Uppsala med daglig pendling  till Stockholm. Men efter en månads pendling med ständig oro för att tåget skall vara inställt eller försenat, då längtar jag  hem till  Ascona. November  är en betydligt behagligare månad i  Ascona än i  Sverige, så är  det bara.

Nu återstår det bara två björnar att skjuta här i länet. Det påstås att det finns en enormt stor gammal  hane i skogarna vid Los, som man gärna vill få korn på men han slipper ständigt undan. Finns det fiskeskrönor så finns det väl också jaktskrönor? Och på tal  om vilt så var det en viltolycka just på den vägen vi körde den gångna helgen, en bilist körde på en älg vid Dalfors som ligger vid länsgränsen. Jag har verkligen respekt för älgarna, de dyker snabbt upp från tomma intet. Mitt märkligaste älgmöte inträffade i rondellen vid Coop i Kilafors. Mitt i rondellen stod en stor älgtjur, helt blickstilla, kanske paralyserad av trafiken. När  jag såg den på håll, så trodde jag att man hade satt upp en ”älgstaty” tillsammans med hambodansarna där. När jag kom närmare, så hoppade han över  vägen  och gräsmattan vid Hambogrillen och försvann. I Kilafors är  de mycket för  hambo, det finns också Hambogatan och Hambo krog. Hårgalåten är en folkmelodi som oftast dansas som just hambo och Hårga ligger strax utanför Kilafors, platsen där det en gång hände hemska saker. Enligt folktron gick det till  så här:

”En lördagsafton, då ungdomen i byn ej ens vid sabbatens inbrott avbröt sin yra dans, kom en främling till gillet, tog ledningen av dansen och föreslog till slut en slängdans eller "slinker". Dansen begynte: främlingen, som var ingen annan än "den lede" själv, var förste man i kedjan, och sedan följde de unga hand i hand. Som en virvelvind bar det åstad genom alla rum ur gård i gård, in genom dörrar och ut genom fönster. Ingen förmådde slita sig lös, och en dräng, som i förtvivlan högg sin fällkniv in i en dörrpost för att hålla sig fast, fick hela armen avsliten. Allt vildare gick dansen över åker och äng upp till Hårgabergets spets, och där fortsattes den ej blott tills livet flytt ur de dansande, utan ända tills deras ben var uppslitna; ja, huvudskallarna fortfor sedan att hoppa, tills även de var förnötta. Därför är ännu i dag Hårgabergets topp slät som ett jämnslipat stengolv.”

Inte så underligt kanske att dans ända fram i vår tid ansetts som syndigt i vissa kretsar. När Elvy gick på realskolan så ingick det gymnastikundervisningen att man skulle lära sig de vanligaste folkdanserna. Klasskamraterna som också kom från pingstvänshem hade med sig intyg hemifrån att de inte fick dansa, något som Elvy överhuvudtaget inte tänkt på. Hon tyckte det var roligt och sedan var det någon av klasskamraterna som skvallrade hemma, vilket i  sin tur ledde till ett besök  av pastorn hemma hos mormor  och morfar. Han vände därifrån med oförrättat ärende, fick inte medhåll av mormor som sade något i stil  med det var nyttigt att röra  sig  till musik och dessutom utvecklande för taktkänslan. (Undrar om pastorn förstod dubbelmeningen i det sistnämnda?)


Det är fint väder och varmt ute men det märks att hösten är på gång. En del växter har ju  naturliga cykler här och efter ett bestämt antal  dagars växtperiod så börjar de se lite  trista ut. Därför skall det bli trädgårdsarbete efter elvafikat.