Det kan
tyckas konstigt att jag väntar på att raset skall ske, men det kommer förr
eller senare och nu är man förberedd, de som bor i gårdarna närmast det
förmodade rasområdet är evakuerade och
de önskar faktiskt också att raset skall gå. Men helst ett mindre ras som lättar på trycket i området för det som kan bli ett riktigt stort ras.
Området är övervakat med avancerad apparatur så om det mindre raset utlöses så
kommer man ändå att ha järnkoll på det som kan hända i framtiden.
Idag har det
varit solsken och en lätt bris men kyligt. Maxtemperatur har nog varit tio beskedliga plusgrader. Fredag-lördag blir det
mulet och regn, söndag fint väder men kyligt
och på måndag reser jag. Sen kommer det fina vädret… TYPISKT!!!
Nu diskuteras
hijabförbud i norska skolor. Religionsfrihet är
en sak – men är det rimligt att
sjuåringar bär slöja (jo, det förekommer både i Norge och Sverige) och måste ha
heltäckande klädsel mitt i sommaren och inte får vara med och
bada. Det sägs att det är ”oskicket” med blandade klasser med pojkar och
flickor som ligger till grund för detta.
Niqab och
burka är en uppfinning av män, inget annat. Nu har vi också sett hur turkiska
kvinnor har sin egen variant av niqab, en stor sjal som arrangeras så att den
täcker huvud, ansikte och axlar och bara lämnar en liten smal springa för
ögonen. Elvy berättade att ett par av dem som var deltagare i svenskkursen och som
bar slöja, diskuterade när det kunde vara dags att lägga av slöjan. Så länge de
bodde på förläggning kunde gick det inte,
det fanns radikala islamister som övervakade dem.
Ett förbud
mot burka och niqab ser jag inte som ett
övergrepp. Det handlar både om säkerhet och om kvinnors människovärde. Att
kräva att en skolelev klär sig heltäckande och med slöja, det är i mina ögon ett övergrepp. Även muslimska barn har rätt till en barndom,
rätt att få vara ute och leka med
vem de vill, rätt att delta i idrott och simning och när den dagen kommer,
också ha rätt att säja nej till att bära slöja.
Förr i tiden
så skulle det vara hatt i pingstkapellet. Jag ser damerna som kallades för gitarrsystrarna framför mig.
Av någon anledning minns jag dem i sommarkläder, blommig klänning med trekvartsärm, kjolen slutade ett
stycke nedanför knät och så var det hatt, vita stråhattar med kanske möjligtvis
en liten blomma i. Smycken var otänkbart om det inte var ett kors i kedja runt halsen. Armbandsur
och giftasringar var tillåtet.
I armén var
det egentligen likadant… men då hette det uniform och skulle vara lika för alla. Men lite personlig kunde man ju få vara. Jag hade en blank sköld
med ”Frälsningsarmén” som min farmor antagligen hade haft i sin ungdom.
Kompisarna som hade den vanliga lilla blå broschen på blusen var mycket avundsjuka.
Sen hade skölden en oväntad funktion – jag kom vid flera tillfällen i kontakt
med svenska salvationister som var på besök i England..
Uniformen
gick med till Ryssland i början av 90-talet. Jag hoppas att den kom till användning där. Skölden har jag kvar.
