Äntligen
riktigt fint väder och i morgon klockan elva reser jag. Lyckligtvis ser det
ut att ha blivit mer sommarlikt i
Sverige. Några dagar skall jag väl
stanna där.
Igår var jag
på ett riktigt festligt 75-årsfirande i Voss. Voss är ett ganska stort samhälle
två timmars körning västerut från Geilo. Det är en ganska bra väg, förutom
de hemska tunnlarna i Måbödalen.
Jubilaren (som
jag inte kände alls – det var en bekant
till Rasmussens) hade hyrt lokal och det var jättemycket folk,
oceaner av kaffe och ett astronomiskt antal
tårtor och två bord med blommor och presenter. Det var festligt och
roligt att mingla bland okända. ”Jaså du är svensk,” fick jag höra flera gånger
och någon tillade ”då är du långt hemifrån” och då kunde jag ju inte låta bli att säja ”ja, det är
långt för jag bor i Schweiz.” Men sedan
tillade jag att just nu är jag på Geilo,
så det är inte så långt.
Fjällväggen Mannen
rasade inte den här gången heller. Nu
sätter man sitt hopp till rikligt
höstregn innan kylan kommer. Det måste vara oerhört jobbigt att bo där och inte
veta när raset kommer att gå och vilka
konsekvenser det får. Nu har man sänkt
från röd alert till gul alert och
järnvägstrafiken skall komma igång igen.
Rickard
räknar med att komma hit i början av september och stanna en månad.
Nu hjälper han till med att göra iordning i huset i Mayford som Lisa och
Robbie skall flytta in i. Robbie gav sig inte utan skulle inreda en del av vinden för att ha till
arbetsrum. Sen har de bytt kök, håller på att göra om badrummen och sedan är det ”bara” lite
snickeriarbeten, målning och tapetsering som återstår. Det är ett år sedan
jag var i England senast, Lisa och
Robbie kan räkna med ett besök när de kommit i ordning! Mayford ligger mellan Guildford och Woking och nu när sommarperioden
är över, skall de testa vilken kår de
känner sig mest hemma i.
Här har det
talats mycket om färger på hus och i
inredning de senaste dagarna. Det finns
en ”grå våg” som har hållit i sig många år nu. Det finns t o m de som
målat sina timmerhytter i grått utvändigt och det ser faktiskt helt bedrövligt
ut. När man målar dem i hallinggult (en mörkt, dovt gul nyans, kanske en liten aning åt brunt
också) eller t o m i rött, en nyans som
är mörkare än ”falurött” det kan jag till
nöds acceptera, men en timmerhytte i kallt grått, det är ett helgerån.
Jag vet att den grå vågen började inomhus, jag kan till viss del förstå varför man målade
timmerväggarna, i äldre hytter blir det en väl intensiv gulaktig ton på stockarna. De som varit lite mer försiktiga
har laserat dem och det har blivit
vanligt att man målar taket
mellan takbjälkarna vitt för att få bättre ljus. Här i hytta behandlades väggarna när min pappa lät bygga huset, så de har inte blivit så där
intensivt furu-gula, men jag tror att det
är dags att låta en fackman göra om det igen. Jag är nöjd med den brunsvarta
fasaden och gröna och röda snickerier utomhus och tänker inte ändra på
något. Jo, jag är konservativ i vissa
avseenden.
Nu skall jag
gå en rond i huset och se till att
allt är iordning. Rickards bil är tankad
och står i garaget, min taxi kommer halv
elva i morgon.
